Hipp Hipp! Säsong 1

Riktigt bra humor i sveriges television blir allt mer sällsynt, men Hipp Hipp är ett klart undantag. På ytan skånsk buskis-satir, men absolut bättre än vad man skulle kunna tro. Serien har inget klart koncept, förutom att ett antal karaktärer ständigt dyker upp i likartade sketcher som binds ihop av tecknade snuttar. Det är allt från den ungerska idioten och musikprofessorn Itzhak Skenström som guidar oss genom Europas musikhistoria till den hysteriska brandmannen Kajan.

Personligen älskar jag speciellt två sektioner i varje avsnitt, Tiffany Persson "Staffanstorps egen Terminator" och den oroligt late och bortskämde utrikeskorrespondenten Morgan Pålsson. Just när det kommer till Tiffany, rör det sig om något så sällsynt, smakfullt och roligt "man utklädd till kvinna" och det är väldigt träffsäkert. En hysterisk kvinna med dålig smak som snackar oavbrutet kan inte vara helt tråkigt. Vår kära utrikeskorrespondent och hans plågade fotograf är strålande humor, och även perfekt framställt av båda skaparna, Johan Wester och Anders Jansson. Jag hoppas verkligen inte att det är verkligheten de skildrar.

Det finns några svaga idéer som tyvärr får för mycket plats, till exempel mannen som med förbundna ögon ska gissa var han är någonstans eller vad han har för föremål i händerna. Första gången roligt, andra gången lika tråkigt som Colin Nutley. Sketcherna med den irriterande flugan luktar bara billig och lättköpt buskishumor och är ett perfekt offer för snabbspolning.

Kanske inte den hippaste formen av humor, men effektiv och bra för själen.