Hope Springs

Filmen:
Att kärlek existerar i alla åldrar vet vi alla. Den slutar liksom inte bara för att vi går och blir äldre. Men den kan råka ut för problem längs vägen - och det är just där som skaparna bakom den romantiska komedin Hope Springs väljer att fokusera filmen på.

Det äkta paret Kay (Meryl Streep) och Arnold (Tommy Lee Jones) har varit gifta länge och deras äktenskap knakar i fogarna. De har inte sex längre, de pratar knappt med varandra och sover i skilda sovrum. Kay har tröttnat på den kärlekslösa tillvaron och bokar därför in paret på en intensiv parterapi hos en aktad äktenskapsterapeut som förhoppningsvis ska ge deras relation en nytändning. Men kommer äktenskapet gå att rädda? Eller har slitningarna redan pågått för länge?

Frågan är snarare; kommer vi tittare orka hålla oss vakna hela vägen till eftertexterna? Hope Springs är nämligen bedövande långtråkig under långa stunder. Det är svårt att sätta fingret på exakt vad som gör att inte filmen lyckas engagera mig som tittare. Kanske är det den tjatiga humorn som till största delen består av att Tommy Lee Jones surgubbekaraktär är snål och vill hålla i slantarna. Eller det faktum att det faktiskt är ganska jobbigt att sitta och titta på när en på tok för allvarsam Steve Carell ställer sexfrågor till paret som är väldigt obekväma med att svara på det. Hope Springs känns aldrig som någon komedi. Den är alldeles för seriös för det, vilket gör att den fungerar som allra bäst när den inte försöker vara rolig. Då den istället tar till vara på sina fina skådespelare och skapar lite dramatik av det hela.

Streep och Jones är bra båda två, trots att karaktärerna i sig inte är jätteintressanta, och är den största anledningen till att man faktiskt orkar ta sig igenom hela filmen i ett svep. De har en fin kemi och känns verkligen som ett par som sakta glidit ifrån varandra. Men trots detta och några få scener som griper tag i en, så är Hope Springs en ytterst medelmåttig dramakomedi där regissören David Frankel och manusförfattaren har svårt att hitta rätt ton och hålla sig till den.

Betyget blir en svag femma och jag, som obotlig romantiker tillika romkomfantast av rang, hade givetvis hoppats på någonting betydligt bättre.

Bilden:
Hope Springs ser riktigt bra ut på Blu-ray med en riktigt läcker skärpa och klockrena färger där alltifrån varma bruna toner från köksinredningar till lite kyligare utomhustoner flätas samman i ett underbart samspel. Svärtan drar lite åt det gråa hållet, men håller överlag en riktigt hög kvalitet. Det förekommer också enstaka ögonblick av banding, men det är inget som stör helheten nämnvärt.

Bilden är kodad i AVC och har formatet 2.40:1.

Ljudet:
Här finns ett DTS-HD Master Audio 5.1-spår som i likhet med många andra filmer av den här sorten lägger största fokusen på dialogerna - och inte ljudeffekterna. Det gör att ljudbilden är något framtung och bara vid enstaka tillfällen vaknar till liv på andra ställen i surrounden. Dialogerna är dock välljudande och musiken är välmixad raktigenom.

Extramaterialet:
Här hittar du bland annat ett förvånansvärt intressant kommentarspår med regissören David Frankel där han går igenom skapandeprocessen från idé till färdig produkt, ett par alternativa tagningar på scener samt ett par featurettes av varierande kvalitet.