Horrible Bosses

Filmen:
Grundploten i Horrible Bosses är rätt genialisk i all sin enkelhet. För vi har väl alla tänkt en del ondskefulla tankar om vår chef/lärare någon gång (självklart inte om dig Petter!). De tre toffelnördarna Dale, Nick och Kurt vet precis vad det innebär att ha en taskig chef på sin arbetsplats. Stackars Dale blir sexuellt trakasserad av sin kvinnliga nymfomanchef, Nick får inte den befordran son han har blivit lovad av sin maktkåte psykopatchef och Kurts chef är en samvetslös missbrukare som gör vad som helst för att tjäna pengar. De tre killarna är inte direkt de handlingskraftiga mördartyperna, så till en början är det mest löst snack om att göra sig av med cheferna. Men efterhand blir planerna mer konkreta och en plan utformas. Kanske inte någon hejdundrande mästerplan dock...

Manstrion i Horrible Bosses spelas av Jason Bateman, Charlie Day och Jason Sudeikis som ju alla har sin bakgrund inom TV-seriernas värld. Jag är inte överförtjust i någon av dem men kan i alla fall bjuda på att Jason Bateman är duktig på att vara tråkig och slätstruken i sina karaktärer vilken medför en viss komisk touch. Cheferna i sin tur spelas av Jennifer Aniston, Colin Farrell (i världens mest horribla frisyr) och Kevin Spacey. Det märks att det har sin charm att spela elak och maktgalen och samtliga verkade ha väldigt roligt i rollerna som elaka chefer. Extra plus till Aniston som gör en rätt annorlunda rolltolkning än vad vi har vant oss vid. Mest minnesvärd i hela filmen? Mycket troligt. Jamie Foxx dyker också upp i en mindre roll som yrkesmördarexpert.

Så vad ska man då säga om detta? Det hade utan tvekan kunnat bli en sevärd svart komedi om ett aktuellt och rätt angeläget ämne i dagens samhälle. Nu blir det i väldigt hög utsträckning hysterisk skrikkomedi med betoning på sexskämt. Och det kan man ju absolut tycka är en bra grej om man även går igång på Baksmällan och The Change-Up (Jason Bateman i liknande roll som tråkmåns).

Jag är dock måttligt imponerad och min förställningsvärld om komisk tajming är inte en hysteriskt gapig Charlie Day som sitter och skriker obsceniteter i en bil och försöker överrösta de andra två gaphalsarna. Man skapar ett virrvarr av tumult och aktivitet och försöker på det till något genuint roligt vilket enligt mitt sätt att se det snarare blir banalt och ett sätt att slippa komma på några idéer på vad som egentligen är träffande rent humormässigt. Det här är komikens motsvarighet till hoppa till-effekter inom skräckfilmens värld; helt enkelt rätt lättköpt och trist. När man kommer fram till Horrible Bosses i uthyrningsbutikens hylla så borde det finnas en hänvisning till Bridesmaids.

Tack vare rutinen på skådespelarfronten (främst Aniston och Spacey) så blir Horrible Bosses aldrig någon djupdykning eller rejält magplask. Det blir bara en rätt tafflig komedi där de tre huvudkaraktärerna aldrig klarar av att engagera. Såg att det var en uppföljare på gång också. Antar att det betyder att killarna har fått nya jobb? Eller nya chefer på gamla jobben...

Bilden:
Bilden är rätt mörk för att vara en komedi, kanske ville man fånga att det är en svart komedi? Hur som helst så är det en fin svärta som dock tappar lite i skärpa under de allra mörkaste scenerna, det blir även avdrag för en del tekniska skavanker (främst i scenen där en av killarna redogör för hans natt med Anistons karaktär). Men det är på inget sätt en dålig transfer. Dagscenerna är härligt rika och filmen har ett naturligt djup i bilden som man inte alltför ofta ser hos komedier.

Ljudet:
Ljudet är dock inte speciellt kul. Här saknas inspiration och en känsla för att man faktiskt kan göra en hel del även med komedier. Visst, dialogerna låter klart och tydligt och soundtracket låter välmixat, fylligt och behagligt. Men det saknas i princip bakgrundsljud, även i tunga scener som biltumultet och andra sekvenser. Man hade kunnat jobba mycket mera istället för att enbart centrera ljudet till de främre högtalarna.

Extramaterialet:
Inget att klaga på här. Vi får två olika versioner av filmen (en extended förutom bioversionen), making of-material, borttagna scener, en koll på soundtracket med mera. Väl sammansatt.