Hostel

Efter att ha legat och slumrat sedan 70-talet har exploitationgenren vaknat till liv. Dels genom nyinspelningar av klassiker som The Hills Have Eyes men även i form av smalare produktioner som DVD-aktuella Wolf Creek. Hostel, som väl knappast ens hade gått upp på bio om det inte vore för att Tarantino satt sin producentstämpel på den, är ett av de mest omskrivna tillskotten i den nyväckta genren. Lockade av ryktet om villiga och vackra kvinnor ger sig tre semestrande grabbar iväg till ett vandrarhem i Slovakien. Och visst visar sig kvinnorna vara villiga. Framförallt när det gäller vissa inhemska specialiteter och förmedlande av tortyr de luxe-tjänster. Snart tar en omfattande odyssé bestående av blodspillan och avhuggna kroppsdelar vid som verkligen får en att hoppas att killarna har tecknat en heltäckande reseförsäkring.

Att våld och sex säljer är ingen nyhet så vida man inte tillbringat sitt liv i den där klassiska grottan. Dock så finns det en gräns och om den passeras så går det inte att sälja produkten längre (i några större mängder) eftersom den blir för obskyr att hantera för bolagen, distributörer och så vidare. Hostel balanserar precis på gränsen och är utan tvekan den mest våldsamma mainstreamfilmen jag har sett i år. Jämför man med de tyngsta asiatiska pseudosnuff-produkterna är så klart Hostel en dagisfilm för de allra minsta, men för att gå upp på bio i Sverige är den tämligen rå. Däremot är den varken vidare spännande eller finessrik eftersom våldet sällan blir en naturlig del av helheten utan lever ett eget liv i uppenbart syfte att chockera. Och det lyckas förvisso Hostel med. Men man hade önskat att pretentionerna hade varit högre än så.

Eli Roth och hans team har gjort ett gott jobb med effekterna som överlag är mycket bra och verklighetstrogna. Där blir det åtta avklippta ögon av tio möjliga i betyg. Likaså har har jobbat på hyfsat med öststatsmiljöerna och kamerahantering vilket gör att Hostel trots allt håller sig flytande och inte bestraffas med ett underkänt betyg. Dessutom föredrar jag Hostel framför hans omtyckta Cabin Fever som jag hade svårt att hitta några kvaliteter i. Då är det ju oavsett hur man väljer att se det betydligt bättre "tryck" i den här rullen.

Med tanke på den sadism- och våldsvåg som sköljer över filmhyllorna kan man ju undra vad som egentligen är värt att se för oss finsmakare av skräckfilm och alla dess underkategorier. Nyinspelningen av The Hills Have Eyes och australiensiska Wolf Creek har jag redan nämnt och rekommenderar varmt. Men den film jag rekommenderar mest lavaglödhett är Rob Zom-bies Devil´s Rejects - exploitationfilm när den är som allra, allra bäst.