Filmen:
Jag har överlevt ett flertal mer eller mindre vidriga vandrarhem under mina cykelsemestrar i östblocket och lyckligtvis har jag undsluppit denna. Make till läbbigt ställe finns nog inte och den oskyldiga fasaden avslöjar inte vad som sker bakom kulisserna. Att kalla filmen för Hostel: Part II förstår jag inte riktigt, det känns verkligen inte som en fortsättning utan mer som en upprepning av det våld och äckel som fanns i den första delen. Den första filmen handlar om tre stycken hormonstinna amerikanska tonårskillar på jakt efter brudar i Europa. Till slut hamnar de på ett vandrarhem i Slovakien och de försvinner en efter en för att avsluta sina liv i en tortyrkammare. I tvåan har de helt enkelt bytt ut killarna mot tre stycken naiva amerikanska collegetjejer och även de hamnar på samma vandrarhem. Gissa vad som händer?
Skillnaden nu är att alla korten ligger på bordet, vi får en inblick i spelet bakom och det gör att mycket av spänningen försvinner. Regissören Eli Roth har grävt in i det allra sjukaste i människopsyket och försöker tänja gränser men det känns bara larvigt. Eli Roth är även tjenis med Quentin Tarantino som lånat ut sitt namn till filmen, fast han skulle nog ha omvärderat sitt beslut med tanke på resultatet. Hostel: Part II är en dålig film som saknar dramatik och spänning. Det som erbjuds är en orgie i blod och en uppvisning i olika sätt att ta livet av folk. Dessutom är våldet så överdrivet att det aldrig blir läskigt utan mest skrattretande. Hostel: Part II åker i sophinken direkt, det är en onödig uppföljare som luktar unket.
Bilden:
Hostel: Part II kommer på en BD-50 med AVC-kodec och i formatet 2,35:1. Jag vet inte vem som skruvat på färgpaletten men Hostel: Part II fallerar på det området. Färgschemat gör att allt ser onaturligt och konstigt ut. Dessutom har de lagt på nåt brusfilter, kanske för att bidra till den skitiga känslan men irriterande är det. Svärtan lämnar mycket att önska. Mörka scener plågas av stora svarta fält och känns inte speciellt detaljerad. Kontrasten är dock hyfsad och skärpan håller mestadels hög klass. Det räddar filmen från ännu lägre bildbetyg. Totalt sett ett bottennapp och bilden i Hostel: Part II är tyvärr inget att hänga upp i julgranen.
Ljudet:
Även om filmen och bilden suger så övertygar ljudet iallafall. PCM 5.1 ljudspåret känns riktigt välgjort och läckert. Ljudeffekterna håller hög klass och surroundkanalerna används flitigt. Tillsammans med den välbalanserade basen är det en riktigt hyfsad rulle ljudmässigt. Dessutom är dialogen tydlig och detaljerad, musiken lagom psykotisk men tyvärr väger det inte upp filmens övriga brister.
Extramaterialet:
Sony tog verkligen i från fotknölarna när de fyllde skivan med extramaterial. Det erbjuds hela tre stycken kommentatorspår, en drös featurettes, 10 bortklippta scener och lite annat lull-lull. Det enda lyssningsvärda kommentatorspåret är det första med regissören Eli Roth, han tar sig verkligen på för stort allvar och är riktigt rolig att lyssna på. Vidare till featuretterna. "Hostel Part II: The Next Level" är en 26-minuters variant som närmast kan liknas vid en videodagbok. Den är riktigt bra och rolig. Den sex minuter långa "The Art of KNB Effects" visar lite specialeffekter och "Production Design" visar på sju minuter hur de skapade lite filmrekvisita.
Den sista featuretten "Hostel Part II: A Legacy of Torture" är 23 minuter lång och inleds med en intressant historisk tillbakablick över olika tortyrinstrument. Den övergår tyvärr till en urtråkig standardfeaturette med filmklipp och annat skräp. De 10 bortklippta scenerna på totalt 12 minuter tillför dessvärre inte någonting vettigt, inte ens mer blod. Det finns också en 6-minuters "Blood & Guts Gag Reel" med traditionsenliga filmmissar och larverier. För de intresserade finns även en 26-minuters radiointervju med Eli Roth, inte så upphetsande. Får vi HD-fans något extra då? Jo vi får möjlighet att få glutta på åtta stycken olika övervakningskameror från tortyrfabriken där cirka 5 minuter finns inspelat för varje. Allt är lågupplöst förutom de bortklippta scenerna och det känns lite snålt.