Hotet inifrån

Presidentens livvaktsgarde Secret Service har genom åren fått en stämpel som en av få oklanderliga organisationer som aldrig varit skandaldrabbade, varit inblandade i intriger eller infiltrerats. En riktig helyllemyndighet med andra ord, som en organisatorisk motsvarighet till Moder Teresa liksom. Det faktumet tar Hotet inifrån (låter inte det egentligen som en tråkig svensk polisthriller?) avstamp ifrån och skildrar hur det skulle kunna gå till om Secret Service blev infiltrerat av någon som skulle vilja skada presidenten.

Michael Douglas spelar Pete Garrison, en agent som lever för sitt jobb och utan att tveka skulle slänga sig framför presidenten för att blockera en pistolkula. Fast han är ännu mer förtjust u att slänga sig framför presidentens fru. Eller rättare sagt; slänga sig över henne. De bägge har nämligen en mycket hemligt kärleksaffär som absolut inte får komma till allmän kännedom. Samtidigt så får han reda på att Secret Service blivit infiltrerat och att någon av trotjänarna har förrädiskt uppsåt. Ännu hetare om öronen får han när det visar sig att någon är i full färd med att försöka sätta dit och peka ut honom som mullvaden.

Eftersom Kim Basinger spelar presidentfrun har vi nu avklarat två av skådisarna i listan här till höger. Så hur kommer Kiefer Sutherland in i bilden? Jo, även han är agent och får i uppdrag att reda ut vem infiltratören är, med andra ord blir det lite hetsig stämning mellan honom och Garrison. Eva Longoria? Jo, Desperate Housewives-stjärnan är nyexaminerad agent och Sutherlands kollega.

Filmens intrig är väldigt enkel och man hittar därför på lite märkliga politiska agendor och Al Qaida-referenser för att göra det hela mer raffinerat och naturtroget. Tyvärr bakslår det och känns istället förenklat och lite hafsigt påtänkt. Den första tredjedel håller regissören ihop filmen på ett acceptabelt sätt och Douglas är som vanligt så där lite skönt kåt-frustrerad-arg, det är när hans karaktär blir anklagad för att vara infiltratören som saker och ting börjar gå lite knaggligt. Filmens sista hälft är en karbonkopia av nästan vilken sentida Harrison Ford-film som helst; ensam oskyldigt anklagad man måste gå en kamp mot klockan för att rentvå sig själv och rädda landet. Psykologiskt förenklat och inte speciellt fräscht alltså. Vad som däremot föll mig i smaken var alla head-set, solglasögon och pistoler vilket alltid är lika kul att se på film nästan oavsett vad det är för rulle. Summa kardemumma; Hotet inifrån gör inte bort sig på något sätt men slår man upp ordet dussinthriller i ordlistan så har man en bild på DVD-omslaget där.

Extramaterialet var nästan mer intressant än filmen. Framförallt dokumentären om Secret Service-agenternas arbete där en tvättäkta gammal agentveteran satt och delade mig sig av sina erfarenheter. Man måste vara av väldigt speciellt virke för att riskera sitt liv för någon man kanske inte röstat på eller delar samma politiska åskådning med. Men det är klart, hade jag fått ha sådan cool utrustning och solglasögon så hade jag stått ut med det mesta jag också.