Hundpensionatet

Filmen:
Är du som läser detta en pojke/flicka på högst sju år som tycker att lurviga byrackor är det bästigaste som finns i hela världen? Inte? Då kan vi ha problem. Hundpensionatet riktar sig nämligen till just dessa individer och ser man den utan att själv tillhöra den tänkta målgruppen är risken för att drabbas av en fet jäkla sockerchock överhängande.

Lyssna bara på handlingen. Två föräldralösa barn som går från fosterfamilj till fosterfamilj kommer i kontakt med en liten vovve som de hemskt gärna vill behålla, men fostermamman säger blankt nej. Det hindrar inte de rebelliska ungarna från att komma på smarta idéer för att behålla hunden. Som en skänk från ovan snubblar de över ett övergivet hotell och med hotellet som bas påbörjar de en stadsomfattande jakt på herrelösa hundar som behöver tak över huvudet och mat i magen. En liten fristad för hemlösa hundar. Ett hundhotell med sliskiga moralkakor till hotellfrukost.

Jag är själv en hundmänniska ut i fingerspetsarna och har alltid tyckt att hundar är det bästa husdjuret som finns. Men det finns ju faktiskt gränser för hur mycket byrackor man orkar med under drygt 90 minuter - även i filmform. I Hundpensionatet drunknar man nästan i päls och varenda scen är uppbyggd så att vi som tittare ska smälta som smör i alldeles för varma stekpannor när de väldresserade jyckarna lägger huvudet på snedden och gör någonting gulligt. Som att ställa sig vid en godismaskin som någon fyllt på med skor att tugga på istället för godis och att knalla runt på löpband. Här finns stora, små, glada, arga, dreglande, väluppfostrade, håriga och inte fullt så håriga hundar - alla med uppgiften att, tja, vara gulliga.

Det blir enformigt ganska så omgående, för att inte säga olidligt sötsliskigt, och bättras inte direkt på av att barnskådespelarna överspelar på det där viset som bara riktiga barnskådespelare kan göra med extremt överdrivna gester och ansiktsuttryck a´la Kevin från Ensam Hemma som deras huvudsakliga register. De vuxna aktörerna med bland andra Lisa Kudrow, Don Cheadle och Kevin "Johnny Drama" Dillon sköter sig bara hyfsat (som ju visserligen är en klar förbättring jämfört med snorvalparnas insatser), men har då också ett hopplöst material att arbeta utifrån.

Moralkakorna serveras på löpande band där det främst handlar om att man ska hjälpa andra, att stå för det man tycker och helt enkelt göra det rätta i alla situationer som man kan tänkas hamna i. Alla levererade så övertydligt och överpedagogiskt att man skäms en aning. Speciellt över det inte fullt så diskreta i de föräldralösa barnens strävan efter att bygga upp en egen familj, en riktig familj, genom att själva agera som mamma/pappa åt de ensamma hundarna.

Nej, Hundpensionatet är sannerligen ingen film jag kan förmå mig att rekommendera åt er. Det skulle i så fall vara om du faller in på målgruppen som jag beskrev i början eller att du helt enkelt älskar filmer som enbart lever på att visa upp hur underbart söta hundar kan vara när de gör lustiga saker.

Men ni är inte så många, eller hur?

Bilden:
Sugen att se loppiga byrackor i 1080p? Då har du kommit precis rätt. Bilden i Hundpensionatet håller mycket god klass med en riktigt läcker skärpa som får en att närapå gapa i scenerna inifrån det förfallna hotellet. Det är dammråttor, spindelväv, hundhår och annat i objektväg som fångas upp med en fantastisk detaljrikedom där man inte lämnar någonting åt slumpen. Även exteriörscenerna med husfasader och glänsande fönsterrutor är underbara att titta på. Vad gäller färgerna är de mestadels ljusa och levande, men i vissa partier tenderar man att gå åt det varmare hållet och gör nyanserna en aning för varma för dess eget bästa.

Svärtan är okej och hudtonerna känns naturliga, men jag kan tycka att vissa närbilder tappar en aning i fokus och att djupet i utescenerna kunde varit aningen bättre. Helheten är ändå riktigt imponerande.

Bilden är kodad i AVC MPEG-4 och formatet är 1.78:1.

Ljudet:
Se till att skruva ned ljudet ifall du bor i lägenhet och din elaka värd inte tillåter hundar i lägenheterna. För annars är risken överhängande för vräkning när du lyssnar på det här Dolby TrueHD 5.1-spåret som skapar en härlig ljudmatta i rummet med skällande hundar, åskoväder och högljudda ungar i en mycket bra mix. Hundskallen är lite väl högt mixade i vissa stunder och basen är måhända en aning inaktiv överlag, inte minst under de mer fartfyllda ögonblicken, men det kompenseras till viss del av att dialogerna är kristallklara och att basen faktiskt får komma till användning under det kraftiga ovädret som inträffar under filmens gång.

Förutom det engelska originalspåret finns filmen dubbad på svenska, finska, danska, spanska och franska, men ni ska förstås hålla er till det engelska originalspåret - som brukligt när det handlar om dubbningar.

Extramaterialet:
Här finns ett kommentarspår med regissören Thor Freudenthal, producenten Ewan Leslie och de unga skådespelarna Emma Roberts och Jake T. Austin. Som vanligt när det gäller kommentarspår med unga skådespelare, så blir det överentusiastiskt och lite väl barnsligt för att man ska orka lyssna med mer än ett halvt öra kring det som sägs. Men regissören och producenten har i alla fall några intressanta saker att berätta om inspelningen, vilket gör att det inte känns helt bortkastat att lyssna igenom kommentarspåret. I featuretten "Ett hem för alla" går man igenom skapandet av filmen och i andra featurettes går man igenom saker som castingen av hundarna och byggandet av kulisserna kring hotellet som hundarna bor på. Här finns också några bortklippta scener, ett bildgalleri och en biotrailer. Välfyllt, men inte med särskilt intressant innehåll för någon annan än ett barn, tyvärr.