Hustle & Flow

Jag är egentligen helt fel person för att ge Hustle & Flow en rättvis bedömning. Jag hatar hiphop, har ingenting till övers för hallickar och är spyless på den ghettokultur som genomsyrar så många filmer nuförtiden. Men med tanke på att Hustle & Flow fått så fin kritik nästan överallt och att Oscarsjuryn både belönade (bästa sång) och nominerade (bästa manliga huvudroll) den, så kändes det som att en glad överraskning kunde vara att vänta. Men icke.

Terrence Howard spelar Djay, en hallick med drömmar. So what? Det har många gjort förut och många har dessutom gjort det betydligt bättre. Howard låter mest bara förstoppad i sin Oscarsnominerade huvudroll och avslutar nästan samtliga meningar med "ya know what i mean". Han kör lite väl mycket på säkra kort och gestaltar sin hallick enligt en handfull trötta klyschor, aningen mänskligare möjligtvis - men det räddar inte rollen.

Djay drömmer även om ett liv som hiphopartist och yttrar gång på gång hur svårt det är att vara hallick (hans fnask har ju förstås ett mycket lättare jobb, uhm). Så en dag beslutar han sig för att göra slag i sak, han träffar en gammal skolkompis (från Scary Movie-filmerna?) och tillsammans börjar de slipa på några låtar. Till deras hjälp tar de DJ Qualls (Road Trip-geeken) - och det är här filmen blir parodiskt rolig. Qualls är så lite hiphop som det bara går. Han ser ut som en trädgårdstomte med sina tändstickarmar och när han viftar med handen hiphop-style så skrattar man sönder något invärtes.

Mindre underhållande blir det knappast när första låten döps till "Spöa torsken" i en inspelningssession som skulle kunna vara hämtad ur Scary Movie 3 (där dem drev med hiphopfilmen 8 Mile). På den vägen fortsätter det sen, inspelningar varvas med allvarsamma scener där Terrence Howard pratar om hur jobbigt livet som hallick är. Man försöker få oss tittare att lida med Djay som Howards karaktär nu heter. Men det lyckas man inte alls med, kanske för att man har svårt att sympatisera med en hallick, men mest beroende på den ofrivilligt roliga stämningen. Hustle & Flow är faktiskt ingen komedi, det var jag tvungen att förvissa mig om säkert 5 gånger under titten och jag blev lika förvånad varje gång jag såg "action/musik" (även om nu inte det heller är rätt) på filmfodralet.

Nej, gott folk, Hustle & Flow är absolut ingen bra film. Den har dramaelement som inte berör och allvar som underhåller. Skådespelarna är med undantag från Anthony Anderson rätt unkna och musiken ger jag inte mycket för. Så vad finns det då för anledning att se Hustle & Flow? Knappt någon alls. Det skulle i så fall vara för att Anthony Anderson är ett skönt energiknippe och för att DJ Qualls ser rolig ut när han diggar loss. Men det är klart, om man nu har ett brinnande intresse för hiphop kommer man säkerligen få ut mer än vad jag gjorde.