I skottlinjen

Filmen:
Clint "Clintan" Eastwood, en legend i filmbranschen som hållit på sen amerikanska inbördeskriget ungefär spelar här Secret Service-agenten Frank Horrigan. 1963 misslyckas han att rädda President J.F Kennedy från en prickskytt och skuldkänslorna förföljer honom. När han 30 år senare blir kontaktad av en psykopatisk mördare som hotar att döda Presidenten ser Frank sin chans att återupprätta sin heder. Tillsammans med kollegan Lilly Raines (Rene Russo) ger de sig in i katt-och-råtta-leken.

I Skottlinjen hade kunnat bli en riktigt sevärd rulle men det är några saker som förhindrar det. Klyschorna avlöser varandra på typiskt 90-tals manér och de superfåniga machokommentarer Clintan vräker ur sig gör att jag vrider mig i soffan. Dessutom förstår jag inte alls den totalt onödiga kärlekshistorien mellan Frank och Lilly, helt makalöst onödig. Handlingen är också rätt förutsägbar och aktiverar inte tankeknölarna speciellt mycket. Men den har sina ljuspunkter. John Malkovich som skurk är helt underbar och Clintan är för det mesta supercool och övertygande i sin roll. Dessutom bjuder den på hygglig action emellanåt så ett totalt magplask är den inte.

Bilden:
Med 15 år på nacken hade jag onda aningar innan jag stoppade skivan i spelaren, men farhågorna blåstes snabbt bort. Skärpan är riktigt bra mestadels och färgerna är stabila fast färgpaletten är i det snålaste laget. Bilden är alltså lite urvattnad och skådespelarna ser jättesjuka ut med skumma hudtoner, men det går att leva med. Svärtan får klart godkänt och det är rikligt med detaljer i mörkret. Dessutom är bilden ren och fri från smuts. Sony har gjort sitt bästa och det går kanske tyvärr inte att göra mer när källmaterialet visar ålderstecken. I Skottlinjen levereras på en BD-50 med AVC-kodec och formatet är 2,40:1.

Ljudet:
I Skottlinjen bjuder på en Dolby TrueHD ljudmix som är rätt tråkig måste jag säga. Dialogen är klar och tydlig som sig bör men för övrigt är filmen en ganska medelmåttig ljudupplevelse, tyvärr. Surroundkanalerna används inte ett smack och basen lyser med sin frånvaro. Nu är inte filmen ett actionspektakel utan håller en lite mer lågmäld framtoning, men lite mer ljudaction hade inte skadat.

Extramaterialet:
Det medföljer ett gäng dokumentärer också. "The Ultimate Sacrifice" är 22 minuter lång och handlar mycket om Secret Service arbete men varvas med en hel del klipp från filmen. Nästa dokumentär "Behind the Scenes with the Secret Service" som sträcker sig över 20 minuter och liknar rätt mycket den första faktiskt, rätt tråkig. Sen finns det två kortare femminuters featurettes som handlar om förfalskning och effekterna i filmen. De håller dagisnivå och intresserade mig inte alls. Regissören Wolfgang Petersen babblar på i ett kommentatorsspår också, men gubben är hur grå och tråkig som helst. Sen finns det några bortklippta scener, de tillför inget vettigt och bör undvikas.