Instängd

Då och då händer det att det dyker upp en riktig skräckfilm som rör om i den tristesspräglade gryta av nyinspelningar av hemsökta brunnflickor, menlösa Motorsågsmassaker-härmisar och urvattnade försök att återuppväcka zombiegenren. Den typ av skräckfilm som istället avskalat och skoningslöst går rakt på sak och tar fasta på människans mest fundamentala och starkaste rädslor; isolering och mörker. Helt enkelt en film som brittiska Instängd, som trots sin modesta budget besitter förmågan att terrorisera ens nerver och driva tittaren till spänningspsykoser som gränsar till tvångströjestadie.

Neil Marshall visade redan med sin varulvsdebut Dog Soldiers att han har en sällsynt förmåga att med små medel och total avsaknad av datorgenererade effekter trolla fram storartad genrefilm. Här i hans andra film är handlingen är lika enkel som effektiv. Ett år efter att ha mist sin familj i en bilolycka är Sarah fortfarande tyngd av sorgearbete. För att få henne på bättre humör tar adrenalinknippet Juno och resten av det kvinnliga kompisgänget med Sarah på en grottexpedition. Väl nere i underjorden börjar saker och ting gå rejält snett, eller för att använda skräckfilmsspråk; blodbadet kan börja. Först visar det sig att Juno ljugit om vilka grottor de egentligen befinner sig i och när utgången sedan blockeras efter ett ras är de instängda och ensamma i mörkret. Fast det där med ensamma visar sig efter ett tag vara en sanning med en hel del modifikation...

Instängd är en beräknande, genuin och ytterst genomarbetad film. Klaustrofobin och utsattheten känns efter ett tag i hela kroppen och varvas med fascination inför kvinnornas överlevnadsinstinkt. Och hur morbid jag än låter så var det ett sant nöje att spekulera i vem eller vilka av karaktärerna som skulle dra det kortaste strået i kampen mot grottvarelserna. Det märks att Neil Marshall ansträngt sig för att trots all bildmässig svärta skapa starka visuella sekvenser i form av ljus från ficklampor och facklor. Fastän det kompakta mörkret inbjuder till det används primitiva hoppa till-effekter förvånansvärt sparsamt för att istället lämna företräde åt krypande isande skräck som utgår från igenkänningsförmåga och ett både psykiskt och fysiskt obehag. Det sistnämnda får vi ett smakprov på när Sarah tar sig en allt annat än uppfriskande simtur i en sjö av blod.

Om de okända skådespelarnamnen på förhand såg ut som filmens svaga länk så framstår de nu i efterhand som rena genidrag, framförallt Natalie Jackson Mendoza som spelar Juno borde klonas och spela huvudrollen i alla actionfilmer som produceras framöver. Och fastän vi bara har hunnit en bit in i februari känner jag mig inte ett dugg övermodig när jag utnämner Instängd till årets tuffaste skräckfilm.

SF som har stått för DVD-utgåvan har absolut inget att skämmas för. Förvisso kan den svenska 1-discen inte matcha den brittiska dubbel-utgåvan som jag har i min ägo sedan flera månader tillbaka. Men kommentarspår, inspelningsmaterial samt borttagna scener lär ändå hålla alla som vill ha en fördjupad inblick i filmen sysselsatta under några timmar. Ska ni bara köpa en skräckfilm i år så är det Instängd ni ska köpa. Och Devil´s Rejects förstås. Men börja med Instängd.