Invictus - De oövervinneliga

Filmen:
Nelson Mandela är en stor man, en av de absolut största frihetskämparna i modern tid och en oerhört sympatisk opinionsbildare. När man tänker på det så är det egentligen tämligen obegripligt hur Hollywood har kunnat hålla sina labbar borta från honom så pass som man ändå har gjort. Clint Eastwood är en av vår tids största skådisar och med ett väldigt gediget intresse för filmkonst. Han har dessutom visat att han som regissör på äldre dar vill skildra viktiga saker och komma med budskapsfilmer. Med facit i hand var det ganska givet att det skulle mynna ut i en Mandela-film förr eller senare.

Filmen kretsar kring det sydafrikanska rugbylandslaget The Springboks som under många år var en symbol för apartheidsystemet och inga färgade spelare tilläts i laget. När Mandela efter 27 år släpps från fängelset så hade man kunnat tro att han genast skulle jaga efter laget men nej, han gjorde tvärtom. Han hyllade laget för dess framgångar och enade landet bakom laget lagom till rugby-VM 1995. Om det handlar Eastwoods regi-film Invictus där Morgan Freeman, förutsägbart till tusen, spelar rollen som Mandela och Matt Damon gestaltar Francois Pienaar, rugbylagets kapten.

Jag tycker det är väldigt behagligt att se Clintan-regisserade filmer, det finns en yrkeskunskap och ett lugn i allt han gör. Man behöver aldrig vara orolig för att något ska bli halvdant och stressat i det filmiska hantverket. Det gäller även i högsta grad för den här filmen som är en rörande historia fullt med fina ögonblick människor emellan och visar hur Mandela påverkade folks liv. Det är även en historia om vilken betydelse idrott kan få för ett land och hur mekanismerna bakom vinst och förlust ibland är samma mekanismer som gäller i verkligen livet.

Morgan Freeman är som sagt ett förutsägbart val men inte desto mindre ett klokt val. Matt Damon växer som skådespelare varje gång jag ser honom och det är härligt att se honom i en Irak-film ena dagen och med sydafrikansk accent nästa dag. Invictus är en ytterst stabil film som talar till hjärtats varmaste regioner och den gör det bra utan att nå Eastwoods allra bästa filmer.

Bilden:
Färgerna går i guld och gult och fångar upp det vackra afrikanska landskapet på ett autentiskt sätt. Konstrasterna ser fint ut och hudfärgerna likaså. Sedan är det inte alltid så pass skarp bild som man hade hoppats, möjligen delvis ett resultat att den ofta är filmad i starkt ljus vilket lagt en liten "ridå" över bilden. Några andra tekniska skavanker är det inte tal om.

Ljudet:
Under de lugnare dialogscenerna, under Mandelas arbetstid etc, så låtar rösterna klart och tydligt och har en väldigt behaglig ljudton. Under rugbysekvenserna så får ljudet en helt annan dimension och surroundkanalerna börjar jobba och skapar en känsla att man är helt inne i spelet. En härlig 5-1 Master Audio-transfer från Warner! Det är ju trots allt ingen Terminator-film.

Extramaterialet:
Extramaterialets guldkorn är när Morgan träffade Mandela för att förbereda sig inför rollen. Starkt och intressant. Sedan blir det del Eastwood-material och en titt på hur man gjorde en rugbyspelare av Matt Damon. Helt okej extramaterial!