Irene Huss - I skydd av skuggorna

Med tanke på att den förra Irene Huss-filmen som jag recenserade fick hela 4/10 i betyg, så var det med en viss spänning och förväntan som jag slog mig ner för att titta på den nya installationen i serien med det fyndiga namnet I skydd av skuggorna. Skulle det bli den första filmen i serien att kravla sig ur det låga betygsträsket och sniffa på någonting som åtminstone ligger nära ett godkänt omdöme?

Nä, tyvärr.

Det här är tillbaka till ruta ett igen - med så mycket trams och oavsiktlig komik som pulserar i TV-rutan att man gång på gång undrar om det inte är dags att på fullaste allvar börja omkategorisera Irene Huss-filmerna från thriller till buskis. Det känns ju betydligt mer passande i alla fall. Här handlar det om ett elakt gäng med motorcykelknuttar som sysslar med utpressning och eftersom det här är en Irene Huss-film kommer såklart utpressningen drabba henne på något sätt, vilket det också gör när hennes man blir krävd på pengar av knuttarna efter att hans kollega misslyckats med att betala igen ett lån som han gjort med dessa ljusskygga gentlemän.

Dumheterna avlöser varandra även i den här Irene Huss-filmen. Totalt ologiska resonemang som att man vill börja avlyssna två personer bara för att de råkar köra efter samma väg (en vältrafikerad sådan) som ett mordoffer under den kväll han mördades delar på utrymmet med de sedvanligt bajsnödiga skådespelarna som det nästan gör ont att titta på. Denna gång är dock den söta Berner Sennen-hunden tillbaka och briljerar i filmens bästa skådespelarprestation då han blir matad från borden i en scen. Återigen den enda trovärdiga insatsen.

Här finns också några fullkomligt briljanta inslag av oavsiktlig humor - som då Kristers kollega Ola får sig ett hotbrev via SMS. Hotbrev som sådana är självfallet läbbiga i alla lägen, men när man som i detta fall inkluderar en dödskallesmiley efter hotet i fråga blir det genast hysteriskt roligt istället. Man kan liksom se det framför sig. Hur elakingen sitter och skriver hotbrevet och känner att någonting saknas. "Fyrtiotre utropstecken eller en dödskallesmiley, svårt val...". En annan otroligt lustig scen är då Brandeby har ett känslosamt (och så krystat att orden inte räcker till för att beskriva hur ansträngt/onaturligt det låter) snack med en gammal poliskollega vid namn BP som vill försegla deras fina ögonblick genom en fistbump som Brandeby avböjer på grund av en dispyt som uppstår.

Roligast är dock slutet där en bomb är på väg att explodera och något ljushuvud fått för sig att det per automatik blir tusen gånger mer spännande ifall karaktärerna springer i slow-motion samtidigt som man visar upp bombens timer lite då och då. Det kan det givetvis bli. Men då kräver det att filmen har skådespelare som inte ser ut att le när de springer för sina liv samt ett tekniskt kunnande bland filmfolket som möjliggör explosioner som ser lite bättre ut än de gräsliga After Effects-animationerna man inkluderat här.

Irene Huss - I skydd av skuggorna är sämst hittills av filmerna i serien.