Johan Falk - Kodnamn: Lisa

Filmen:
Det står "Oklippt version" på omslaget till Johan Falk - Kodnamn: Lisa. Men jag kan för allt i världen inte begripa vad som skulle ha kunnat adderas från en klippt version. Det förekommer inget slafsigt övervåld, grafiska sexscener eller annat som skulle kunna ha fått moraltanterna att gå i taket. Ändå är det den oklippta versionen av Kodnamn: Lisa som vi bjuds på när den nu släpps på Blu-ray.

Vågar man hoppas på att den klippta versionen helt saknar de bajsnödiga dialogerna som förekommer mellan karaktärerna genom hela filmen? Eller att samtliga scener med träbocken Jakob Eklund som fortsätter vara en av Sveriges sämsta skådespelare lyser med sin frånvaro? Om så är fallet, hur får jag egentligen tag på den klippta versionen istället?

Kodnamn: Lisa är den femtonde filmen om superpolisen Johan Falk och det mesta pekar på att det också är den sista. Tack och lov för det. Den här mossiga filmserien som försöker sälja in sig som en realistisk och verklighetstrogen tolkning av det svenska polisväsendet har gått på tomgång redan från första början och har knappast blivit bättre med tiden. I Kodnamn: Lisa handlar det om hur infiltratören Frank Wagner (Joel Kinnaman) blir avslöjad av den undre världen och hur hans liv plötsligt sätts på spel när ett antal kriminella element ger sig efter honom. Polisen vägrar hjälpa honom och det är upp till Falk att hjälpa sin gamla vän att klara sig undan eländet.

Kodnamn: Lisa är inte helt utan spänning. Det ska erkännas. Ett par scener med Frank är förvånansvärt lyckade på spänningsfronten och Kinnaman gör det bästa han kan av materialet. Men dessvärre överskuggas dessa lyckade scener av de olidligt många ögonblicken där karaktärerna står och pratar med varandra i den ena krystade dialogen efter den andra. Det finns liksom inget flyt i replikskiftena och det känns ungefär lika naturligt som att höra sångaren i Lasse Stefanz snacka om sin enorma förkärlek till norsk black metal. Regissören Charlotte Brändström verkar helt ha struntat i att köra någon personregi på sina skådespelare och med Kinnaman som enda egentliga undantaget är det plågsamt att se på när skådespelarna överspelar så det sjunger om det. Inte heller actionscenerna fungerar särskilt bra och det hela blir väldigt mellanmjölksaktigt och varken hackat eller malet som så ofta när det gäller svenska försök till action.

Annars är väl det mest överraskande att Eklund istället för sitt vanliga "men vad fan!" säger "men vad i helvete!" för att variera saker lite grann. Synd bara att Kodnamn: Lisa aldrig blir mer än en axelryckning och ytterligare en ytterst, ytterst undermålig svensk polisthriller. Bättre än Irené Huss är den dock.

Alla gånger.

Bilden:
Inget märkvärdigt här inte. Skärpan håller sig överlag riktigt bra genom hela filmen, även om det förekommer en del ögonblick där den tenderar att kännas något mjuk och därför tappar i detaljer. Färgerna är genomgående bra balanserade, precis som svärtan som visserligen aldrig briljerar, men håller sig på klart godkända nivåer av mörker. En del störande brus förekommer och helhetsintrycket blir bra, men inte mycket mer än så.

Bilden är kodad i AVC och har formatet 1.78:1.

Ljudet:
DTS-HD Master Audio 5.1-spår som i likhet med många andra svenska produktioner är alldeles för lågt mixad vid dialogscener och alldeles FÖR HÖGT mixad vid mer intensiva ögonblick och framförallt i musikinslagen. Ingen höjdare trots bra tryck i basen under filmens "action".

Extramaterialet:
Här finns över 90 minuter av extramaterial, men dessvärre är det inte mycket av dessa 90 minuter som är intressant att titta på. En rad olika featurettes av olika kvalitet och med olika infallsvinklar kring produktionen som man klarar sig bra utan.