Karate Kid (2010)

Filmen:
Man ska hålla det inom familjen. Åtminstone verkar Will Smith jobba efter den devisen. Först lät han sin grabb Jaden hänga med i Jakten på lycka och sedan ställde han upp som producent till Karate Kid under förutsättning att Jaden fick spela huvudrollen. Utåt hette det så klart att Jaden var bäst lämpad för rollen men givetvis finns det en omistlig koppling till Smith den äldre. Och varför inte. En otippad remake kräver otippade drag. Som till exempel att lämna det amerikanska småstadsträsket och förflytta handlingen till Kina. Kulturkrockar är alltid roligt. Eller skrota karaten och slänga in kung fu. Det senare är trots allt lite coolare.

Och faktum är att den här årgången av Karate Kid med Hollywoods mest vältränade 12-åring i huvudrollen är förvånansvärt lyckad sett ur de allra flesta aspekter. Underdog-perspektivet sitter som en smäck och handling och tempo är välkomponerat. Jag gillade hur man med stora penseldrag ändå lyckats komma åt någon slags nerv och själ i filmen. Annars hade nog de värsta farhågorna innan legat i att det skulle bli en rätt "tom" film, alltså tekniskt oklanderligt men utan finess. Det vore inte varken första eller sista gången en nyinspelning skulle gå det ödes till mötes. Men nej, det här är en film från hela familjen Smith till hela din familj. En matinérulle om man så vill. Sedan får man liksom Jackie Chan på köpet.

Bilden:
Bildkvalitet, widescreen 2:40:1, håller skyhög kvalitet med intensiva färger och minutiösa detaljer. Framförallt har man nyttjat sig av den stora variation som filmen faktiskt erbjuder i allt från smutsiga bakgårdar till Kinas fantastiska natursköna bergsslingrande landskap. Allting ser autentiskt och knivskarpt ut. Transfern är så gott som helt fri från störningar från artefakter och dylikt.

Ljudet:
Ljudspåret, 5.1-DTS dolby Digital, dunkar på med ordentligt tryck i slagväxlingarna kombinerat med mer välmixade och subtila surroundeffekter. Allting känns välbalanserat och det är bara att luta sig tillbaka och njuta. Vi pratar inte om referensklass men likväl om ett väldigt genomarbetat ljudspår med bra höjd och bra botten.

Extramaterialet:
Blu-ray-utgåvan bjuder på ett exklusivt slut som är väl värt pengarna för alla Jackie Chan-fans men på gränsen för töntigt för oss andra. Jag nöjer mig med att säga det. Sedan får vi följa med bakom kulisserna i vanlig ordning och får en inblick i Jadens träning. Det mest otippade bland extramaterialet är en interaktiv Kina-guidning. Jämfört med DVD-utgåvan så är BD:n definitivt värd en titt när det gäller just extramaterialet då DVD:n inte har något.