Katastroflarm Los Angeles

Jag har ju i regel inget emot plagiat, inte alls, men de måste vara gjorde med lite humor och glädje. Tyvärr så går detta inte riktigt fram i denna ganska mesiga kombination av Deep Impact och Armageddon.

Genom avancerad forskning och renodlad skvaller har man kommit fram till att jordens plattor kommer att flytta på sig inte mindre än fyrtiofyra centimeter på en väldigt kort tid. Detta innebär att det kommer att ske fler vulkanutbrott, jordbävningar och översvämningar. Givetvis vill man stoppa detta och Rutger Hauer, som spelar presidenten (och är ganska tjock och frodig), skickar ut sin bäste man, Dacascos tillsammans med sitt udda, roliga gäng av manskap för att bränna av en atombomb mitt i Los Angeles som ska få jordplattorna att sluta röra på sig. Med sig får han en bitchig kvinnlig forskare och hennes irriterande förnuftige skägg-pappa (spelad med klumpig elegans av John Rhys Davis). Givetvis så dyker det upp en konstig regeringsanställd som vill sabba allt och mitt i röran så visar det sig att Dacascos bångstyriga dotter befinner sig mitt i L.A. Kidnappad av en seriemördare(!!!!) Riktigt läskigt alltså!

Nja...nja...Alien-plagiat brukar nästan alltid fungera, speciellt när man får se monstret hela tiden, men en lågpris-version av Armageddon? Man kan ju bara göra en dålig film sämre sägs det och här har man faktiskt nära på lyckats. Inte för att den är inkompetent, snarare tvärtom, men den är trååååkig. Dom actionscener som finns är lyfta från Dantes Peak och Daylight (något som är vanligt i lågbudget-industrin i USA) och manuset är alldeles för händelsefattigt för att riktigt bli spännande. Det känns mer som om dom tre stjärnorna tagit sina checkar, spelat in snabbt som tusan och sedan begett sig till sina sommarställen för att måla, skriva poesi eller något annat som såna här filurer brukar göra. Rutger är alltid bra, men här verkar han väldigt oinspirerad och kroppshyddan börjar närma sig Baldwin-brödernas.

Den går att se, men blunda helst.