Killing Season

Filmen:
Efter en moraliskt tvivelaktig insats i Bosnienkriget har helylle amerikanen Benjamin Ford (Robert de Niro) fått nog av död och misär och flyttat ut i en avsides stuga i Appalacherna. Allt är frid och fröjd tills en främling med en otroligt tjock, koncentrerad skäggväxt (John Travolta) dyker upp. Mötet går från mysiga jaktanekdoter framför Benjamins vedspis till en kamp på liv och död när främlingen - Emil Kovacs som han heter - visar sig ruva på allt annat än vänliga avsikter. För liksom Benjamin deltog också Emil i kriget i Bosnien, på serbernas sida, och han har nu en del ouppklarat groll som endast kan lösas med en pilbåge och lite gammal hederlig tortyr.

Handlingen blir aldrig djupare än att vi har två krigsveteraner som jagar varandra i diverse skogsmiljöer. Egentligen hade den inte behövt vara djupare än så heller, om filmen presterat på andra punkter. Vilket den inte gör. Killing Season är en lättglömd, korkad och bagatellartad historia vars främsta intryck kommer i form av John Travoltas snorfula ansiktsbehåring och fullkomligt horribla brytning. Det går inte ta karln på allvar, vad han är säger. Varenda mening som rullar fram bakom det där svartkrulliga ansiktsblöjan får mig att skruva på mig i soffan. Robert de Niro låter tacksamt nog normal, men verkar å andra sidan bara vänta på att regissören ska skrika "Bryt!" så att han kan gå och ta en kaffe och flörta med kameraassistenten.

Generellt är jag ganska svag för den här typen av filmer som utspelar sig i vildmarken med en så pass enkel men spännande premiss. Ta The Edge som exempel: Där har vi Anthony Hopkins, Alec Baldwin och en björn, mitt ute i ingenstans. En riktig nagelbitare till film. I Killing Season har vi två avslagna gubbar som turas om att tortera varandra i nittio minuter. Egentligen går det att spjälka upp hela filmen enligt följande modell: Emil jagar Benjamin. Emil fångar Benjamin och torterar honom. Benjamin flyr. Benjamin torterar Emil. Emil flyr. Emil jagar Benjamin. Benjamin pryglar Emil. Emil flyr. Emil hämnas. Benjamin hämnas tillbaka. Den så kallade "katt och råtta"-leken som gubbjävlarna håller på med blir bara skrattretande då de är som två barn som turas om att leka doktor och patient, fast här då offer och jägare.

Något positivt? Under första halvan finns det några scener som lyckas leverera en gnutta nerv. När Travolta får tag på de Niro första gången så tänker jag: Oj, hur ska det här utveckla sig nu? Spännande. Men det är alltså innan man inser att filmen därefter bara upprepar sig. Så... nej. Killing Season är ingen sevärd film. Den är korkad, upprepande och fånig. De Niro orkar knappt skådespela medan Travolta tar i för dem båda två, komplett med skägg och brytning från helvetet.

Bilden:
Det finns ingenting som sticker ut med bilden, vare sig något direkt bra eller anmärkningsvärt dåligt. Skarp men kanske aningen blek och platt, med undantag för de korta krigsscenerna i Bosnien när färgsatueringen skruvas upp.

Bilden har formatet 2.39:1

Ljudet:
Filmens Dolby TrueHD 5.1-spår spänner musklerna under de inledande krigsscenerna. Annars låter det genomgående balanserat och klart.

Extramaterialet:
En futtig "Making of"-featurette. Väldigt snålt.