Filmen:
Botoxkungen Mickey Rourke har haft en trögstartad karriär. Efter den ena kalkonen efter den andra under 80- och 90-talet hände plötsligt något. I Sin City från 2005 gjorde han något vi aldrig hade kunnat tro, en vettig och gedigen insats som stenhård prisjägare. Den återupplivade karriären tappade inte heller speciellt mycket fart efter en av årets mest sevärda filmer, The Wrestler. Där han dessutom hedrades med en Oscarsnominering för bästa manliga huvudroll.
Ungefär samtidigt som inspelningarna av Sin City spelade Mickey Rourke in en annan film, Killshot. Ett evighetsprojekt som började som en bok och bollades mellan filmbolagen under flera decennier. Till slut tog regissören John Madden (Shakespeare in Love) över stafettpinnen och började inspelningarna. Men processen var inte speciellt smidig. Filmbossarna gillade inte det de såg och det krävdes fem år och åtskilliga klippningar innan den ansågs acceptabel för släpp. När den väl dök upp på biograferna gjorde den inte mycket väsen av sig. Den visades bara på fem biografer och drog in runt 17.000 amerikanska dollar i intäkter.
I Killshot spelar Mickey Rourke lönnmördaren Blackbird. Efter ett sista jobb försöker han få ut sin belöning men uppdragsgivaren har andra planer. Blackbird flyr till sina indianhemtrakter och träffar där på galningen Richie Nix (Joseph Gordon-Levitt). Tillsammans försöker de fixa lite enkla pengar genom att utpressa en mäklare men det går åt skogen. Efter en identitetsförväxling tror de att byggjobbaren Wayne Colson är mäklaren och han tvingas tillsammans med sin fru att få vittnesskydd. De placeras i en ny stad men Blackbird glömmer aldrig ett ansikte och ger sig tusan på att hitta dem.
Råmaterialet finns för att göra en riktigt bra film men John Madden slarvar bort det mesta. Trovärdigheten, eller den totala avsaknaden av trovärdighet är störande. Till exempel om du är jagad av två personer med pistol. Går du då ut och hämtar en metallpinne från din bil och började jaga efter dem?. Sen förstår jag inte heller varför superlönnmördaren Blackbird teamar ihop med Richie Nix. Make till instabil och irriterande karaktär har jag sällan skådat och han bara ber om problem.
Handlingen är även spretig och karaktärerna får aldrig en chans att utvecklas. Den oerhörda press som det jagade paret Wayne och Carmen måste ha upplevt syns det inte ett spår av och Killshot känns rent allmänt oengagerande. Mickey Rourkes karaktär Blackbird är fullkomlig avskyvärd och sympatibefriad. En liten gnutta hjältegloria hade väl inte skadat? Killshot är en förutsägbar och rent ut sagt tråkig thriller.
Bilden:
Bilden i Killshot håller god Blu-ray-standard med fullgod skärpa och hygglig dynamik. Detaljarbetet är det inget fel på och Blackbirds babyblå Cadillac ser läcker ut i solnedgången. Färgpaletten är livlig och sprakande men svärtan håller inte speciellt hög kvalité. Det är oförsvarligt grötigt och brusigt i de dunklare partierna. Killshot är inte den allra fetaste HD-upplevelsen men uppfyller ändå kraven för att få vara med i den högre ligan. Filmen levereras på en BD50 med AVC-kodec och formatet är 2,40:1.
Ljudet:
Sandrew Metronome har lyxat till det med en DTS-HD Master Audio ljudmix som låter riktigt bra faktiskt. Dialogen är hur klar och tydlig som helst och bra fördelad mellan de främre högtalarna. Surroundeffekterna är det dessvärre sämre med, övergångarna är osmidiga och skapar inte alls surroundkänsla, bara irriterande ljud från sidohögtalarna. Basen gör inte heller mycket väsen av sig. Den ypperliga kvalitén på dialogen räddar Killshot från ett pinsamt lågt betyg på ljudsidan.
Extramaterialet:
Inget extramaterial på denna release.