Att ingen kommit på det här tidigare är ju nästintill bisarrt. Upplägget är ju faktiskt helt lysande. En tjock och kramgo panda vid namn Po som arbetar på nudelrestaurang ägd av hans pappa (som är en fågel!) drömmer om att en dag bli en kung fu-mästare och av en slump är det just det han får chansen att bli när en gammal och darrig sköldpadda som råkar vara allsmäktig inom kung fu-kretsar pekar ut pandan som den mytomspunna "drakkrigaren".
Men vad kommer hända när man inser att Po i själva verket bara är en matglad och klumpig panda? Eller är det så att hans fulla potential inte visat sig ännu och att den darriga sköldpaddan inte var helt ute och cyklade på demensens gångstig när han pekade ut Po som "drakkrigaren"?
Jag ska inte spoila någonting, men jag kan i alla fall lova er att era kroppar gång på gång kommer att drabbas av extrema lyckokänslor under titten på Kung Fu Panda. Orsakerna till dessa känslor beror inte endast på den helfestliga handlingen eller de snuskigt vackra animeringarna - utan också av röstskådespelarna som verkligen är som klippta och skurna för karaktärerna de lånar ut sina röster till. Jack Black som klumpig panda med stor aptit, check. Angelina Jolie som självsäker tiger, check. Dustin Hoffman som liten gnagare som råkar vara supergrym kung fu-mästare, check.
Varenda en av skådespelarna i Kung Fu Panda gör underbara tolkningar av materialet de har till handa. Mest gillar jag Hoffman som inte varit såhär njutbar på flera år och gör sin mästarkaraktär till en skön blandning av mister Miyagi från Karate Kid och Pai Mei från Kill Bill.
Regimässigt är det magiskt så det sprakar om det. Inledningen som är en slags blandning mellan gammal och modern animationskonst hör till det snyggaste jag sett i en animerad film någonsin. Alltifrån sättet man "filmat" på till det rent manusmässiga inslagen är helt suveräna - och sätter direkt ribban för hur vacker Kung Fu Panda kommer att vara att titta på.
På manusfronten är det i mångt och mycket en typisk barnfilm med fina lärdomar om vänskap, kung fu och hur viktigt det är att aldrig någon sluta drömma, men det är också en ovanligt våldsam barnfilm där sparkar och slag utdelas i var och varannan scen - vilket gör att upplevelsen på samma gång som den lämpar sig för de minsta ändå kan attrahera folk som i vanliga fall bara kollar på action. Kanske var jag så bländad av den fantastiska stämningen att jag även uppfattade den som lite spännande under vissa moment och det kanske den var också, men i huvudsak är Kung Fu Panda en riktig måbra film där man finner sig själv med ett stort leende på läpparna under i princip hela titten.
För det här är animerad filmmagi när den är som allra bäst. En sån där film du kan uppskatta lika mycket om du är 3 år som om du är 96. Den når kanske inte upp till riktigt samma höjder som Pixars magiska Råttatouille samt Toy Story 1 och 2, men den kungfusparkar sönder allt motstånd under 2008 och även fast Wall-E släpps på DVD och Blu-ray snart, så ska ni inte bli förvånade om en fantastisk panda är vad som i slutändan vinner ditt hjärta. Mitt har den redan vunnit.
DVD:n från Paramount levereras i antingen en 1-disc eller 2-discutgåva (som är den utgåva jag har tittat på) med referensklass på bildfronten. Vi snackar knivskarp bild som kramar ur det mesta och bästa man kan få ut av en DVD-skiva och det märks i såväl skärpa som de vackra färgtonerna. Även ljudet är imponerande och är både fylligt och kraftfullt på samma gång. Extramaterialet består av ett antal charmiga featurettes där man bland annat får utröna vilken kampstil som passar en bäst eller om man kan kung fu samt en där du får lära dig rita och dansa pandadansen (!). Här finns också en musikvideo och en hel drös med andra godsaker på extramaterialsfronten.