Ladder 49 är inte bara en film fylld av påtvingade övertydligheter, dåligt
skådespel och tusentals jobbiga klyschor, det är även en förskönande och sanslöst sölig hyllningsfilm till USA:s brandkår. Vi får följa Jack
Morrison, hjälte-modig, givmild, ödmjuk och skötsam brandman. När filmen börjar ligger Jack fastklämd under ett rasande tak efter en misslyckad (men sanslöst modig) räddningsaktion i ett brinnande höghus. Nästa scen utspelas tio år tidigare då Jack precis påbörjat sin anställning som aspirant vid Baltimores brandkår. Handlingen återberättas sedan i bakvänd ordning om det vardagliga (och vansinnigt hjältemodiga) livet som brandman för Jack och hans arbetskamrater. Regissören Jay Russell hymlar aldrig med filmens egentliga mening trots obligatoriska beståndsdelar från ett traditionellt drama. Ladder 49 är en två timmars lång hyllningshistoria till alla de brandmännen som arbetade under 11 september, en finessfattig, sliskig och extremt tillrättalagd sådan.