Lady Vengeance

Som titeln antyder är Lady Vengeance mycket riktigt en hämndhistoria med en kvinna i fokus. Ladyn ifråga är Lee som efter 13 långa år i fängelse för ett mord hon inte begått frisläpps med siktet inställt på den verklige gärningsmannen. Nu är det förstås inte vilken vedergällningsskildring som helst utan det avslutande kapitlet i Chan-wook Parks fristående trilogi som föregåtts av Hämnarens resa och Oldboy där framförallt den sistnämnda etablerat honom som det allra tyngsta namnet i den expansiva sydostasiatiska filmen.

Även om Kill Bill-filmerna lärt oss att hämnd är en rätt som ska serveras riktigt kall är frågan om det inte hårdras lite väl mycket här där anrättningen nästan hinner få köldskador till slut. Det är först sista tredjedelen som snaran dras åt och de tankemekanismer som styr hämndbegäret etableras och kommer ordentligt i fokus. Dessförinnan skäms man förvisso bort med omåttligt snygga bildövergångar, gränslöst vackert estetiserat kameraarbete och skådespeleri av skyhög klass. Men samtidigt får man stå ut med snåriga tidshopp och karaktärer som går in och ut från handlingen som om att det vore Öppet hus. I slutändan belönas man alltså inte med ett urladdningsinferno à la Oldboy. Å andra sidan vore det aningen naivt att vänta sig det med tanke på att Oldboy lätt går in på min lista över de absolut bästa filmerna de senaste tio åren. Men Lady Vengeance är likväl en fullgod final och en värdig avslutning på det sydkoreanska hämndundret.

Just Sydkorea har snabbt befäst sig som en av de starkaste filmnationerna i Asien och även svenska videobutikerna har överrösts med koreanska titlar där Oldboy är den som fått allra störst gensvar. Men det finns så klart många andra guldkorn i varierande genrer att vaska fram. Några exempel på andra koreanska filmer som det är absolut straffbart att missa är det fåordiga dramat Järn 3:an, skräckisen A Tale of Two Sisters, komedin My Sassy Girl, krigsfilmen The Brotherhood Of War, seriemördarthrillern Tell Me Something och det tunga kärleksdramat Failan. Samtliga titlar utom My Sassy Girl och Failan är i nuläget utgivna på svenska utgåvor och finns att hyra.

Lady Vengeance släpps i en ursnygg plåtförpackning precis som Oldboy gjorde och jag kan garantera att de ser mäkta bra ut bredvid varandra i samlingen (vågar man hoppas att Hämnarens Resa också plåtbehandlas retroaktivt?). Lady Vengeance-boxen är faktiskt ännu snyggare än Oldboy-utgåvan tack vare det coola motivet och läckra gula färgsättningen. Extramaterialet kan jag tycka är lite snålt med tanke på att det trots allt är en limiterad 2-disc men precis som med Oldboy-utgåvan så får man en intervju med regissören från Stockholm Filmfestival som är unik för vår svenska utgåva. En solklar köprekommendation.