Låt den rätte komma in

Filmen:
Jag hoppade över boken. Jag visste om att en filmatisering var planlagd och väntade. Jag hoppade över den på bio (Östersunds skräpbio), jag ville se den på Blu-ray, med riktigt bra ljud. Nu har jag sett den, Tomas Alfredsons vampyrfilm. Och jag är helt salig.

Den händer inte ofta att jag ser en svensk film och blir lyrisk. Det händer aldrig. Bergmans pension innebar döden för filmsverige, brukar jag säga. Även fast jag egentligen bara gillar fyra av hans filmer. Men jag hade fel, om filmsverige. Det finns ju faktiskt en Ruben Östlund. Och det finns ju även en Tomas Alfredson, och därför behöver vi inte misströsta. Varken du eller jag. Låt den rätte komma in - är ett mästerverk.

Jag får lära känna Oscar. Töntigt skilsmässobarn, mobbad i skolan och kroniskt ensam. Tills han möter Eli, vampyrflickan som förändrar hans liv.

Stämningen skiftar mellan hotfullt otäck och lunkande tänkvärd. Ofta är det endast antydningar som skrämmer i utkanten av bilden snarare än genremässigt typiska splatterpartier. Plats har lämnats för en mer suggestiv atmosfär där bilderna målar med försiktiga penseldrag. Ett vinterkallt samhälle blir symboliskt för hur vi isolerar oss. Ett kallt 70-tal utan mobiltelefoni eller internet förstärker känslan ytterligare.

Kärlek, utanförskap, befrielse. Den vackra vardagsskräck som Alfredson bjuder på är proppad av nyanser, lysande tematik och mening. Låt den rätte komma in är sannerligen en genrefilm och den uttjatade filmvampyren pumpas proppfull med nytt blod. Det personliga uttrycket i den briljanta regin är starkare än i ganska precis 99,9% av all svensk film som görs.

Bildspråket är genomgående genialt. Det röda blir en osedvanligt vacker kontrast mot allt det vita. Nakna huskroppar bildar hotfulla skuggor och de upplysta fönstren talar om en enskildhet som känns... sorglig, ibland ruskig.. Många närbilder är hårt beskärda, ibland förloras skärpan. Det är ute i kanterna ofta som saker och ting sker. Inte mitt i bild. Det blir ofta okonventionellt och nyskapande, men här tappas aldrig koncentrationen på berättelsen som sådan. Tittaren utmanas ofta, viss symbolik är enkel men försiktig. Den vita pudeln som stirrar på mördaren, den mörka gångtunneln som formar sig som ett öppet gap.

Det finns en poetisk ådra i Låt den rätte komma in, som varvas med en absurd och subtil humor som lättar upp och skapar perfekt symmetri. Storyn är oerhört enkel, det är snarare Oscars tillstånd som driver filmen framåt. Hans bleka och i stunder uttryckslösa ansikte blir tydligare och tydligare genom filmens gång, och som karaktär är han fantastisk.

Oscar och Elis kärlek, deras resa tillsammans ut ur ett individuellt helvete - blir min resa. Kanske kan man se Låt den rätte komma in som en kommentar till vårt allt mer brutala samhälle. Kanske är det det som ibland är meningen. För mig är den något annat, och dess skönhet förblir djupt hypnotiserande.

Detta är en film gjord av en varsam regissör, en sann visionär. Gruppinsatsen (manus, skådespeleri, klippning, ljuddesign, regi) ska prisas likväl som Alfredsons enskilda insats. I slutändan är Låt den rätte komma in en av de bästa svenska filmerna som någonsin gjorts, och den bästa jag sett hittills i år.

Bilden:
Denna Blu-ray-transfer är utförd av Magnolia Pictures och levereras i en 2.39:1-ratio, med VC-1-kodning. Och vilken fantastiskt bild det är! Kalla färger, svarta nätter och undersatuerade blåtoner gör Låt den rätte komma in till en visuell fest som med enkelhet förnedrar all annan svensk film som släppts på Blu-ray.

Ljudet:
Samma här som med bildkvaliteten, spännande mix, märkligt hypnotisk akustik och fantastiska panoreringar gör detta till en av de häftigaste filmerna jag lyssnat till på Blu-ray. Jag skulle kunna skriva spaltmeter här, men säger istället såhär: Underbar film med underbar bild och mästerligt ljud. Köp den. Älska den.

Extramaterialet:
Det enda på denna disc som inte sparkar rumpa är mängden extramaterial. Här finns ett antal mindre dokumentärer som berättar om hur filmen gjordes. En intervju med Tomas Alfredson finns också med, som är intressant men en aning kort...