Filmen:
Det är inte bara två biljättar som möts på racingbanan: det är också den strypande affärspolitiken som ställs mot bilkonstens outforskade potential i denna flerfaldigt Oscarsnominerade racingdrama från Logan-regissören James Mangold, som här visar att den klassiska filmkonsten fortfarande lever och frodas bland de tunga datoranimerade blockbusters som dominerar Hollywood.
Det ska sägas direkt: jag har inget större intresse för motorsport och skulle inte beskriva mig själv som någon bilentusiast. Ändå var det svårt att slita sig från den verklighetsbaserade historien om racerföraren Ken Miles och bilingenjören Caroll Shelbys starka vänskap, då Mangold tar sig an ett stycke historisk motorsport med hjärta och själ. Berättandet är så energiskt och kärleksfullt hanterat att jag med lätthet kunnat se fler scener med Miles bakom ratten som försöker räkna ut hur man kan bli snabbare på banan, eller se fler testrundor på den där flygplatsen. Jag ville plötsligt veta mer om motorerna, om politiken bakom sporten, om de delarna i huvudpersonernas som man aldrig får se. Le Mans '66 är den typ av film där man faktiskt inte känner av dess längd (som ligger på ca. 2 timmar och 30 minuter) och som tittare hade jag till och med önskat att det hade kunnat pågå lite längre.
Detta beror främst på kemin mellan huvudpersonerna Caroll Shelby och Ken Miles. Inte nog med att Damon charmar som den geniale ingenjören och Bale tar fram sin sällsynta brittiska sida i en strålande prestation; karaktärerna besitter också ett djup med brister som driver handlingen framåt på ett naturligt sätt, där Shelbys kompenserande ivrighet och Miles behov av att aldrig förlora en strid förstärker dynamiken mellan karaktärerna och skapar en komplex mänsklighet som få verklighetsbaserade dramafilmer får till. Den dramaturgiska kärnan är knivskarp, med andra ord.
På grund av huvudpersonernas starka karaktärsnyanser blir det dock tydligt hur andra karaktärerna bleknar i jämförelse, eller i värsta fall blir karikatyrhinder som ju är så vanligt i denna typ av film. Det finns också ett par scener som tappar lite i trovärdighet, som exempelvis det broderliga slagsmålet mellan Shelby och Miles som sticker ut lite väl mycket från en annars välkomponerad vänskapshistoria. Själva tävlingsbiten känns också lite väl standard för den som är van vid historiska filmatiseringar, men samtidigt förstår Mangold hur man bygger upp emotionella ögonblick och trots filmens förutsägbarhet lyckas den ändå överraska med sin dynamik. Slutet är i synnerhet briljant.
Detta, tillsammans med Mangolds närvarande regi och den starka karaktärskemin, gör Le Mans '66 till ett passionerat kärleksbrev för besatta bilälskare och som sitter på tillräckligt många hästkrafter för att omvända racinghatare. Racingdramat saktar aldrig ner den narrativa farten i vad som bäst kan beskrivas som klassisk filmskapande med en modern vigör. Le Mans '66 är alltså ett måste för både filmälskare och fartdårar som lever för hastighetens skönhet.
Bilden:
Billacken skiner lika mycket som förarnas svettpärlor i en lysande referensbild. De varma tonerna skänker en skön sommarkänsla, detaljerna i allt från bildelar till oljiga ansikten golvar tittaren med sin skarphet och svärtan imponerar, särskilt under nattscenerna och de regniga Le Mans-scenerna i mörkret. Filmen har bildformatet 2.39:1
Ljudet:
Det fullständigt vrålar om Bluray-utgåvans mäktiga ljudmotor, som skapar inlevelsen av att faktiskt befinna sig på den solstänkta läktaren eller i det svettiga förarsätet. DTS-HD Master Audio 7.1-spåret är lika svulstigt som subtilt under de tystare partierna, där allt från dialogscener och skriket från det brännande gummit fyller rummet med atmosfär och liv.
Extramaterialet:
Den svenska utgåvan bjuder på en dokumentär i åtta korta delar som låter skaparna och skådespelarna själva säga värmande ord om alla inblandade. I just inslagen om de verklighetsbaserade karaktärerna hade jag dock gärna hört mer om verklighetens kunggubbar än att bara höra hur Christian Bale är världens åttonde underverk, men de sista inslagen "What Makes a Good Movie Car" och "Creating an Era" är hyfsat tillfredsställande. I överlag hade jag önskat mig lite mer djup än bara ryggdunkar mellan stjärnorna, men det är åtminstone snyggt sammansatt.