Legenden om Zorro

Filmen:
Antonio Banderas mantlar rollen som den svartklädde fäktkonstnären för andra gången i karriären. Sju år efter The Mask of Zorro kommer uppföljaren The Legend of Zorro som likt första filmen erbjuder ett lättsmält matinéäventyr med akrobatiska fightingscener och snabba repliker. Förhållandet med Elena (Catherine Zeta-Jones) knakar i fogarna när kombinationen folkhjälte och familjefar ska kombineras. Till slut drar Elena och hamnar i famnen på den sliskige fransmannen Count Armand. Totalförbaskad försöker Zorro vinna tillbaka kärleken men samtidigt upptäcker han att Armand smider destruktiva planer.

The Legend of Zorro kom för sent. Sju år efter första filmen är på tok för lång tid för att det skulle kännas någolunda angeläget. Därför känns The Legend of Zorro bara onödig. Den är dessutom för lättsam och saknar djup. Men det är ju Zorro så det går att förlåta till en viss del. Familjen Zorro känns inte heller trovärdig för fem öre och sonen Joaquin är bara jobbig. Det dräller också av idiotiska faktafel men jag är ganska petig också. Tyvärr lyfter varken Antonio Banderas eller Catherine Zeta-Jones upp filmen utan kvar blir bara en menlös fjantrulle. Men är du ett stort Zorro-fan och accepterar upplägget bjuds du på 2 timmar och 17 minuter filmfest.

Bilden:
The Legend of Zorro levererar riktigt fin bild. Källmaterialet måste ha varit fläckfritt för det är hur rent och fint som helst. Färgerna är perfekt balanserade och The Legend of Zorro är en fröjd att kolla på. Även skärpan håller bra klass under hela filmen och Catherine Zeta-Jones är hur läcker som helst i HD. Den enda plumpen i protokollet är de mörka scenerna där detaljerna tyvärr går förlorade en aning och det känns lite suddigt. Fast totalt sett en högkvalitativ presentation. Filmen kommer på en BD-50, formatet är 2,35:1 och kodecen som använts är AVC MPEG-4.

Ljudet:
Ljudet i The Legend of Zorro håller riktigt bra klass och det Dolby TrueHD ljudspår som finns kan inte lämna många besvikna. Fightingscenerna låter hur läckra som helst med mycket svärdsklingande och coola surroundeffekter. Ljudbilden är bra sammanhållen och de har lyckats få alla högtalarna att arbeta tillsammans. Basen används även den flitigt och dundrar på bara där det behövs, inget okynnesbumlande här inte. Dialogen låter kristallklar och välbalanserad. Även musiken av James Horner håller hög klass.

Extramaterialet:
På skivan finns det förutom ett bra kommentatorspår även några featurettes, borttagna scener och multi-angle scenjämförelser. Kommentatorspåret besöks av regissören Martin Campbell och cinematografen Phil Meheux. De babblar om filmen på ett mer tekniskt sätt och är riktigt lyssningsvärt för de intresserade. Vidare finns det även fyra featuretter på totalt 44 minuter som beskriver några nyckelscener och moment i filmen. Faktiskt sevärda och inte det vanliga skräpet. De borttagna scenerna, fyra totalt, tillför tyvärr inget speciellt. Till sist multivinkeljämförelsen där vi får se två scener ur filmen från olika steg i filmprocessen, repetition, bakom scenen och den slutgiltiga versionen.