Leo (Netflix)

Leo är gammal. Gaggig. Hans hals är slapp och hängig och han har ljusgrönt gäddhäng under sina armar. Under 74 års tid har han suttit i ett litet trångt terrarium inuti en skolsal och stirrat på snoriga mellanklassare som kastat suddgummin på varandra och ryckts bänkgrannen i håret. Men så bestämmer sig en ytterst sträng gammal vikarie för att barnen ska ta hem Leo, en vecka i taget, och rå om honom även under helger och lov. Leos liv går från stentrist och enformigt till ett litet äventyr då samtliga av klassens barn brottas med de problem som kommer på köpt med att växa upp, närma sig tonåren. "Ingen gillar mig". "Jag är osäker på min egen kropp". "Mina föräldrar förstår mig inte" och så vidare. Det enda den talande sällskapsödlan kan göra, är att leka Doktor Phil och hjälpa de vilsna kidzen att navigera sig igenom livspusslet.

Leo är Adam Sandlers 12:e film som han producerat för Netflix räkning via det egna produktionsbolaget Happy Madison Productions och den är skriven av Sandlers själv samt Sasturday Night Live-veteranen Robert Smigel. Precis som valfri Disney Animation-rulle är Leo en musikalkomedi där såväl ödla som barn brister ut i sång med jämna mellanrum och den komiska biten uppstår för det mesta när kulturkrocken "gammal ödla" möter aningslöst barn. Sandler skojar till det friskt, använder någon slags mix mellan rösten från Waterboy och den ur Little Nicky, och gör ett bra jobb som Leo. Bill Burr spelar bästa kompisen Squirtle och gör ett mycket sämre jobb (han är ju bara inte rolig, har ingen bra timing och en hopplöst trist röst) medan sångerna och musiken faktiskt är riktigt bra.

Med den här filmen märks det tydligt att Sandler och Smigel vill göra exakt samma sak som Disney och Pixar gör på exakt samma premisser, utan att ta några risker eller bjuda på något som vi inte redan sett. Och det är synd. med Sandlers fantasi och komiska timing samt Smigels ofta knorrigt skruvade sketchmanus borde detta kunnat bli till något roligare, samtidigt gillade mina barn (åtta respektive sju år) Leo ganska mycket vilket är det jag får lov att gå på, också. Animationsarbetet är gjort av den numer Netflix-ägda studion Animal Logic som bland annat står bakom Peter Rabbit, Lego Movie samt Happy Feet och det är inget fel på vare sig designen eller animationerna, tvärtom. Leo är en snygg film även om den inte ser särskilt originell ut och storyn är godkänd precis som musiken. Burrs obefintliga komiska förmåga samt en viss enformighet i upplägget med barn-efter-barn som behöver Leos hjälp, drar ned betyget men godkänd, är den.