I krigsfilmen Flags of our Fathers berättades historien om krigandet i Iwo Jima under andra världskriget ur amerikanernas ögon - som väntat (Clintan stod för regin och Clintan är ju det mest amerikanska näst efter feta burgare och Chevrolet) gjordes det med mycket flaggviftningar, storslagna hyllningar och en ruskigt påtaglig patriotism av den sorten som bara amerikaner kan tillföra till en krigsfilm. Det var ingen dålig film, men inte heller någon höjdare. Man har helt enkelt blivit mätt på att alla amerikanska krigsfilmer är uppbyggda på samma sätt.
Då är det desto roligare att se kriget ur japanernas ögon - vilket man får göra i "uppföljaren" till Flags of our Father. Samma historia, samma fördömda ö, men denna gång berättat ur japanernas synvinkel. Här har Clintan skalat bort flaggviftningarna och ersatt dem med finfina personporträtt av plågade människor som riktigt utstrålar dödsångest och annat elände. Det är människor som gråter, människor som ifrågasätter meningen med att försvara en så rutten ö som Iwo Jima och framförallt är det människor som känner någonting. Man fascineras stort över trovärdigheten hos skådespelarna och deras deprimerande åsyner kan tamejtusan få en gråsten att börja gråta som en liten flicka.
Clintan ser också till att förstärka de sorgliga bitarna (han vet vad som krävs för att få tårarna att titta fram) genom att ackompanjera de fina filmspråket med en smäktande vacker musik som gör att slagkraften i skådespelarnas ageranden blir än starkare. Hela Letters from Iwo Jima doftar av vemod, både i det visuella och det audiella.
Här finns inte heller något större tempo att tala om, så alla krigstokar som är inställda på att se en krigsfilm där explosioner och skottlossning inträffar med två sekunders intervaller är helt fel ute. Visst, det bombas rätt friskt och många blir skjutna till döds, men det blir aldrig så att dem överskuggar personporträtten som man satsar så helhjärtat på. Letters from Iwo Jima är en stillsam film, ibland på gränsen till FÖR stillsam, som mer kretsar kring människorna i kriget än kriget i sig, det är otroligt uppfriskande och jag uppskattar allt som skiljer sig från den extremutnötta mallen för hur krigsfilmer ska se ut. Tack Clintan, du rockar!
DVD-utgåvan från Warner är en matig historia på 2 discar med finfin bildkvalité och ett mustigt ljudspår som kommer till sin fulla rätt under krigssscenerna. Extramaterialet ligger på disc 2 och är sprängfylld med små dokumentär om skapandet av filmen, presskonferenser, intervjuer och inte minst segment där man pratar om de riktiga personerna vid slaget om Iwo Jima.