Vid första anblick verkar varenda en i familjen Hoover passa bäst på institution. Sonen vägrar prata, den heroin-snortande farfarn har blivit utslängd från äldreboendet, pappan är besatt av sina "9 steg till att bli en vinnare" och kusinen har precis försökt begå självmord. Den mest sansade är dottern med megastora glasögon som drömmer om att vinna en skönhetstävling, vilket är anledningen till att familjen tränger ihop sig en trögstartad minibuss och ger sig iväg till soliga Kalifornien.
Visst kan det tyckas aningen komiskt att amerikansk independentfilm, som en gång var tänkt att fungera som en motvikt till Hollywood, nu har lika många standardklyschor och förutsägbarhet som det som den var tänkt att vara ett alternativ till. Alternative is the new mainstream, om man så vill. Och i Little Miss Sunshine tangeras verkligen de flesta klichéer som bitterljuva karaktärer, udda möten och en kontenta där man duger som man är även om det inte alltid verkar som det. Inget nytt under solen alltså. Men Little Miss Sunshine är målad med extra tunna manuspenslar och fångar därmed finstämdheten och alla de där ögonblicken som är så lätta att missa. Och det är precis då det fungerar som bäst, när den balanserar på gränsen mellan tragedi och komik. Mer övertydliga inslag, som när hela familjen går upp på scen och börjar dansa för att stödja den tävlande dottern, är sådant som är lite väl uttjatat. Dessutom föredrar jag Napoleon Dynamites dans om man nu ska kora en vinnare i kategorin "Mest pinsamma dansögonblick".
Det är kanske bäst att förtydliga att Little Miss Sunshine aldrig är riktigt nära gudabenådade äss som Garden State och Me and You and Everyone We Know. Men manuset och det oscarsbelönade skådespelet gör att helhetsintrycket blir så där skönt avslappnat som vi blivit bortskämda med i genren. Och Abigail Breslin, hon som spelar flickan, lär ha hela Hollywood ätandes ur sin hand om 15 år. Kom ihåg var ni läste det först. Eller gör inte det förresten för det var nog inte här i min recension utan varenda en som skrivit om filmen har redan konstaterat det. Men ändå.
När det gäller DVD-utgåvan så är det de alternativa sluten som jag tycker ni ska kolla närmare på. Personligen hade jag gärna sett att man istället hade valt det slut där pappan i familjen rundar av med repliken att det är dags att gå och köpa glass. Ni som har sett filmen vet vad jag menar...