Livet på landet

Filmen:
Det är svårt att peka ut exakt när det hände, men om vi ska gissa lite, så var det förmodligen när han 1992 medverkade i John Carpenters praktfiasko Memoirs of an Invisible Man som Chevy Chase på allvar slutade vara rolig. Han som hade varit kungen i så många komedier på 80-talet var plötsligt inte kul längre.

Det kvittar egentligen. För även om nu Chase inte gjort särskilt mycket av värde sedan 1992, så stod han fortfarande på toppen av sin karriär när legendariska regissören George Roy Hill (som stod bakom Blåsningen med Newman och Redford) gjorde en filmatisering av boken Funny Farm under 1988. En lättsam och smårolig komedi där Chase spelar sportjournalist som flyttar ut till ett nyköpt hus på vischan med sin fru för att skriva på en bok.

Sen kommer precis det som man förväntar sig. De obligatoriska kulturkrockarna mellan storstad och småstad när storstadsmänniskorna försöker ställa om sitt leverne. Hur småstadsfolket framstår som tröga och inavlade hela bunten, medan Chase och frugan har svårt med omställningen till den lugna och stressfria atmosfären. Det blir aldrig mer än småkul när George Roy Hill för berättelsen framåt med på tok för mycket dålig slapstick (att Chase springer och slår sig i samma dörr fem gånger är t.ex. bara roligt första gången) och en alldeles för vek personregi där han låter Madolyn Smith, som saknar allt vad komisk tajming innebär, överspela sönder många scener.

Men Chase är rolig och gör det bästa för att vi tittare ska få någonting att skratta åt. Det är framförallt scenerna där han får möjlighet att göra annat än tröttsam slapstick som man drar på smilbanden. Som när han sitter med skrivkramp framför skrivmaskinen eller då han köper en hund som springer iväg i samma sekund som han släpper ut den ur bilen - bara för att aldrig komma tillbaka. Små guldkorn som gör att Livet på landet trots allt blir sevärd.

Åtminstone i brist på annat i underhållningsväg.

Bilden:
Inte mycket att hurra över, dessvärre. Det här är en transfer som mer än någonting annat påminner om en halvdan DVD-utgåva. Bilden lider av en på tok för mjuk skärpa under större delen av filmen och i mörkare scener dras man med en grådaskig svärta samt en himla massa polariseringar. Färgerna känns även de mjuka och utvattnade. Äger du redan DVD-utgåvan av Livet på landet finns därför ingen anledning till att uppgradera till BD.

Ljudet:
Här bjuds på ett DTS-HD Master Audio 2.0 som av förståeliga skäl inte lämnar några starkare intryck. Dialogerna är fångade på ett klart godkänt sätt trots en burkighet som alltid finns med på ett hörn när det gäller äldre filmer som hittar sin väg till DVD- och BD-format. Men när det kommer till övriga ljudeffekter finns det inte mycket positivt att säga. Ljudmixen är platt, livlös och i ärlighetens namn riktigt, riktigt tråkig.

Extramaterialet:
Inte ett jota.