MacGyver - Säsong 1

MacGyver är störst. Han är vackrast. Han är bäst. Svårare än så är det inte. I en duell mot vem som helst, vinner han. David Hasselhoff och A-Team får stiga åt sidan - när vi pratar 80-talsserier regerar MacGyver. Skådespelet är inte bra, nej. Det är egentligen bara Richard Dean Anderson (MacGyver) som vet hur man levererar repliker, även om han också träffar fel ett antal gånger. Ljudet är inte heller det maffigaste. MacGyver har inget kultförklarat soundtrack som exempelvis Miami Vice har, där emot har MacGyver tidernas bästa öppningsvinjett - någonsin. Inte heller är manuset speciellt spektakulärt. Det är sedvanliga intriger som upprepas genom att byta ut namn, plats och rekvisita.

Nej, det som gör MacGyver till konung över en svunnen tidsepok, är den profilering som serien utgör. Man målar upp ett USA fortfarande skakat av Vietnam. Ett USA utan glamorama-anspelningar och fotomodellsperfekta ansikten. En äkta kärleksförklaring till USA. En tid där pilotbrillor var ett tecken på makt. En tid där hockey-frillan fortfarande var het och en tid där alla, oavsett nationalitet eller bakgrund, pratade engelska. Det MacGyver är mest känd för, är sin uppfinnesrikedom. Och visst, det blir snabbt löjligt när han stoppar syraläckage med chokladkakor, bygger en fullt fungerande svets av en trasig cykel och ett bilbatteri samt konstruerar en bomb av ett gammalt bildrör från en trasig TV-apparat. Men det finns sidor på nätet som har testat allt det MacGyver byggt serien igenom, och kommit fram till att majoriteten av sakerna faktiskt fungerar. Vilket givetvis är sjukt coolt.

I de första tio avsnitten går serien ganska mycket på tomgång. Det är ett nytt land, en ny flicka som ska falla för Angus MacGyver, nya lakejer som ska få stryk och nya uppfinningar som ska tas i bruk. Men sedan händer något. När Pete Thornton anländer, scenariona placeras mer och mer i Amerika och realism får mer utrymme stiger serien till en högre nivå.Om vi ska bli nostalgiska så - när serien producerades var inte jag ens född. 1985 var två år för tidigt för mig. Men lyckligtvis har vi repriser. MacGyver är en del av min uppväxt, liksom många andras. Men det är något speciellt att kunna se episod för episod. Att inte hoppa mellan avsnitt 1 och avsnitt 13 för att man inte var hemma den kvällen. DVD-släpp av gamla serier är uppskattade av mig, samtidigt som det öppnar upp för en helt ny generations publik.

Det är svårt att betygssätta en sådan här typ av serie. Samtidigt som man vet att det inte är speciellt hög kvalité på varken produktionen eller hos skådespelarna, går det inte låta bli att tycka om det. Med risk för att låta mossig, så är det en del av min barndom som kommit ut i DVD-format. Som DVD-utgåva är dock MacGyver Säsong 1 ren skit. Taffligt mono-ljud med grynig 4:3-bild och verkligen noll extramaterial gör ingen hemmabio glad. Men det stoppar inte MacGyver från att bjuda på sjutton timmars kultig underhållning och flera tusen vansinniga uppfinningar.