Maze Runner: The Death Cure

Filmen:
Young Adult-genren har sagt sitt i filmvärlden i och med avslutningen av Hunger Games-serien, känns det som. Attraktiva tonåringar som ska störta gråa dystopier och tjatiga orealistiska kärlekstrianglar känns förlegat nu, nyhetsbehaget är borta. Att filmatisera ungdomsböcker är uppenbarligen inte lika hett längre och på många sätt känns Death Cure som sista spiken i kistan för ungdomsgenren, eller åtminstone ett bra exempel på det. För Death Cure, den avslutande delen i Maze Runner-trilogin, är chockerande livlöst och långtråkigt.

Efter en hyfsat spännande start där våra hjältar utför ett spektakulärt tågrån i ett blekt ökenlandskap får filmen snabbt slut på nyheter och originella intriger. Vad som börjar som en underhållande liten postapokalyps-film förvandlas snart till ett smärtsamt långdraget räddningsuppdrag som aldrig tycks ta slut. Jakten på den kidnappade kamraden Minho leder våra tonårshjältar till den sista välbevarade staden i mänsklighetens historia och resan dit är präglad av klyschor och dryga ungdomar. Samtidigt som ungdomarna nästlar sig in i den välbevakade staden löjligt lätt pågår utvecklandet av ett botemedel i WCKD-laboratorierna, där Kaya Scodelarios karaktär - som ju förrådde Thomas och hans gäng i förra filmen - brottas med moralkval om vad som egentligen är för mänsklighetens bästa. Jag gillar Scodelario, men har mest samma tomma uppsyn som Kirsten Stewart i Twilight-filmerna och som, förutom fanfavoriten Thomas Brodie-Sangster, följer majoriteten av skådespelarnas exempel genom att vara så intetsägande som möjligt.

Handlingen är så bedövande tråkig och så fantasilös att man flera gånger såg sitt liv passera revy, särskilt under filmens många, klyschiga actionpartier. Att se Death Cure är som att se målarfärg torka, som sedan flagnar av och lämna kvar ett färglöst och blekt hölje som saknar substans och känslor. Filmlens längd på två timmar och 24 minuter (!) gör också Death Cure till en riktig pina att ta sig genom, där majoriteten av scenerna antingen är riktigt förutsägbara, långdragna eller agerar mest som utfyllnad i en tunn berättelse som aldrig går någonstans med sina ändlösa skjut-kavalkader. Antagonisternas elitstyrka är dessutom så skrattretande lätteliminerade att det dödar all spänning i filmen. Dessa soldater, som skjuts ner av barn på några sekunder, är så värdelösa att det skulle få Stormtroopers i Star Wars att rodna och den uselt karikatyrartade storskurken Janson (Aidan Gillen) visar verkligen prov på manusets primitivitet och snustorra idétorka.

För fans till bokserien Maze Runner kan det säkert vara skönt att sätta punkt för historien om labyrint-löparna, som till skillnad från andra skräpiga ungdomsfilmer som The Fifth Wave och Mortal Instruments fick en actionspäckad filmavslutning. För oss andra som uppskattar en tajt och underhållande actionfilm kan jag dock rekommendera att vända bort blicken från Death Cure och aldrig se titta tillbaka, för de där 140 minuterna får man aldrig någonsin tillbaka. Maze Runner: The Death Cure är en slätstruken, utdragen och framförallt hemskt sömnframkallande sci fi-rulle som saknar allt vad äventyrskänsla heter och som botar ingenting annat än bokfansens nyfikenhet.

Bilden:
Bildmässigt är sista Maze Runner-filmen ljuvlig att kika på. Man kan känna den brännande hettan från den döende planeten i denna skarpa bild, som bjuder på många ansiktsdetaljer och goda kontraster när vi övergår från kala öknar till kyligare stållandskap i den bepansrade dödsstaden. Några CGI-scener ser småfula, men i övrigt ser Death Cure oerhört bra ut.

Filmen har bildformatet 2.39:1

Ljudet:
Medan actionscenerna i sig inte är särskilt spännande, är filmens DTS HD MA 7.1-mix härligt explosiv och dynamisk. Världen som Thomas vandrar i känns farlig och ogästvänlig tack vare ett laddat och balanserat djup där allt från dramatisk dialog, klickande teknologi, bullrande explosioner till dånande skottlossningar bjuder på variation och tryck.

Extramaterialet:
Den svenska Bluray-utgåvan är välfylld med minidokumentärer och bortklippt material för den som är insatt i Maze Runner-världen. Inslag som Unlocking The Cure: The Final Run, Dystopia: The Completed World, Allies Reunited, A Look Back: The Director's Journey och Going Out on Top bjuder på material kring filmens skapandet och man kan även kika på arbetet bakom specialeffekterna samt förlängda/bortklippta scener med kommentarspår ifall man är nyfiken på beslutstagandet bakom filmen. I övrigt finns det en gag reel, ett bildgalleri och ett småintressant kommentarspår med regissören Wes Ball, manusförfattaren T.S. Nowlin och producenten Joe Hartwick Jr.