Meg 2: The Trench

"Du måste nog försöka se på den som en Sharknado, eller Shark vs Octopus 4." En god vän hade sett Meg 2 på bio och försökte få mig att kliva in med de lägst tänkbara förväntningarna, vilket jag hade redan på förhand eftersom den första filmen var alldeles utomordentligt usel. En gräslig historia med meningslösa karaktärer, geggiga effekter och noll spänning. Tanken att kika på Meg 2 med B-films-ögon och skratta lite åt dess uselhet är god, och det hade nog gått vägen om det inte hade varit för att filmen är gravallvarlig under 98% av speltiden och sådär mörkt "episk" som alla uppföljare numer bara måste vara.

Warner hade tveklöst tjänat på att lätta upp stämningen här och pepprat Meg 2 med Piranha 3D-doftande tramskomik, för som det är nu, med Stathams surmulna, bistra uppsyn och kinesiska skådespelare med sämre engelska än Marcus Persson ("Theis is ähj werh big shaaahk!) påminner detta mer om en uppvisning i smaklöshet än något annat. För att ha kostat 1,5 miljarder kronor att producera måste detta vara årets hittills sämsta film. Den bara måste vara det.

Storyn är simpel, och urdum (såklart). Statham och hans multikulturella forskarteam har spärrat in jättehajen från den första filmen och pysslar med att försöka träna den med en hundklickare, i en gigantisk bassäng. Det går bra, tills den dagen då den (hör och häpna!) smiter och drar ned på havets botten, till alla sina ännu större kompisar. Där nere på botten är det dock inte enbart tre stycken 40-metersfiskar som ränner runt och ser allmänt värdelösa ut, det finns ett elakt storföretag där också som via en hemlig undervattensbas utvinner dyrbara ädelmetaller ur havsbotten, och blir skitarga när Statham och hans kinesiska kollegor kommer förbipasserande i sina rymdskeppsliknande superubåtar (mitt bland 40 meter långa hajar). En av skurkarna är dessutom rekorderligt grinig på Statham sedan innan och kräver hämnd, medan havsbotten rasar, ubåtarna går sönder och alla måste springa (fem kilometer ned på havets botten) undan stenblock i rymddräkter.

Sen! Efter att de nått ytan utbryter krig mot jättehajarna och efter att de tuggat i sig alla turister på en badstrand måste Statham bygga bombspjut i ett litet skjul och sen, ombord på en gul vattenskoter, dra ut på öppet hav och ha ihjäl alla tre. Badooom! Det du... Är en film det. Sanna mina ord. Meg 2 hade ju precis som den första filmen kunnat bli en mäktigt spännande upplevelse med en superläskig fisk och små meningslösa människor som försöker sätta stopp för den, men det finns inget i den här filmen som jag skulle sätta något slags värde på. Ingenting. Detta är snarare en uppvisning i de allra sämsta delarna från det värsta bottenskrapet ur högbudget-Hollywood de senaste tio åren (Transformers, Eternals, Thor: Love and Thunder, Shazam 2) med geggigt fula effekter utan tyngd, skådespelare som går på sparlåga och gör om samma karaktärer som de gestaltat sedan 1992 och en story som är så puckad att det svider i huvudet.