Michael Clayton

Alla som någonsin tvivlat på George Clooney som skådespelare och konsekvent vägrat ta honom på allvar på grund av att han för drygt 20 år sedan slogs mot mördartomater (!) i skräpfilmen Return of the Killer Tomatoes bör ta sig en titt på Michael Clayton, för här suddas garanterat alla tvivel man eventuellt hyst för honom ut. Michael Clayton är nämligen George Clooneys show och det är han som bär filmen på sina axlar genom sitt fantastiska skådespel där varenda blick, varenda rörelse och varenda replik luktar Oscarsstatyett lång väg.

Karaktären Michael Clayton (Clooney) är en "fixare", den typ av advokat man ringer när någonting behöver fixas. Han tar sig an även de mest omoraliska fallen som hans chef behöver hjälp med att tysta ned/glömma bort/stryka över vilket uppenbarligen har tärt en hel del på hans eget leverne. Clayton är en frånskild, före detta spelmissbrukare med stora skulder som tappat det mesta av sin livsglädje.

Genom ett möte med en kollega som drabbats av nervsammanbrott börjar dock Clayton sakta, men säkert tänka om. Han börjar undersöka det fall som kollegan arbetade med innan sammanbrottet och för första gången på länge sopar han inte igen spår för andras räkning, han letar efter sanningen. Något som visar sig vara både farligt och komplext.

Michael Clayton är en stillsam film, fjärran från många andra advokatfilmer där karaktärerna allt som oftast mer känns som fulländade actionhjältar än som ordinära jurister med bristande kunskaper i Chuck Norris-beteende. Där det pangas istället för att citera lagböcker. Här bygger man istället skickligt upp den lilla spänningen som nu finns genom tungt dialogdrivna scener och ägnar mer tid åt att diskutera moraliska och personliga dilemman än att ge sig i kast med att öka vårat adrenalinflöde. Det är storartat filmskapande från Gilroys sida.

Skådespeleriet har jag redan hunnit med att hylla Clooney för, men han är inte ensam om att storspela, även Tom Wilkinson gör en rolltolkning som kommer sitta kvar i minnet under en lång tid framöver. Hans porträtt av en man som drabbats av ett nervsammanbrott är fantastiskt. Däremot är jag inte alls särskilt imponerad av Tilda Swintons Oscarsvinnande tolkning av filmens elaking, faktum är att jag mest är förbannad över att hon fick statyetten och inte Cate Blanchett (som om världen vore lite mer rättvis hade vunnit den för sin tolkning av Bob Dylan).

Många kommer gäspa sig igenom Michael Clayton istället för att till fullo njuta av en härligt mogen thriller där dialogen är lysande under hela filmen. "Jag är inte fienden!" säger George Clooney till Tom Wilkinsons karaktär i en laddad scen ungefär en timme in i filmen. Varvid Wilkinson replikerar "vem är du då?" och där, i just det ögonblicket, symboliseras egentligen hela Michael Clayton.

Det här är en film om att finna sig själv och tack vare fantastiska skådespelare, ett knivskarpt manus och en stabil regi får vi tittare fascinerat se på hur Michael Clayton försöker finna sig själv någonstans under den mörka hinnan som hans omoraliska handlanden lämnat efter sig.

DVD:n från SF är en härlig sak med bild och ljudkvalité som inte kommer att göra någon hemmabiofantast besviken. Bilden är en klar och fin skapelse medan ljudet är välmixat och kraftfullt i de scener där man behöver ta till surrounden. Extramaterialet består av alternativa scener där man kan välja att kolla dem med eller utan kommentarer.