Miss Secret Agent 2: Armed and Fabulous

Filmen:
Sandra Bullock är tillbaka som den klumpiga och grabbiga FBI-agenten Gracie Hart som i den första filmen tvingades infiltrera en skönhetstävling på jakt efter en terrorist som hotade att spränga en bomb på evenemanget, men denna gång handlar det om någonting helt annat: ett par kompisar till Gracie som blivit kidnappade.

Hon tvingas än en gång gå under täckmantel för att hitta vännerna, men nu är det inte enbart som skönhetsdrottning, utan som gammal tant, en dansös och ett par andra riktigt löjligt utklädnader. Gracie får dessutom hjälp av några FBI-kollegor som följer med henne på uppdraget, däribland en störande kvinna spelad av Regina King som tar i så hon spricker varje gång hon säger en replik, men här finns också en elak chef med på ett hörn. Treat Williams spelar Gracies nya chef som inte alls tror att Gracie har det som krävs för att vara en bra FBI-agent, vilket förstås visar sig vara fel när hon lyckas med sitt uppdrag utan att egentligen anstränga sig.

Och utan att egentligen kännas trovärdig eller logisk under en endaste sekund av speltiden. Hur kommer man egentligen på idéen att låta henne gå under täckmantel när man gjort henne till en stor posterflicka för FBI som är känd över hela USA genom TV och tidningar? Det är ingen seriös film, jag vet, men det känns ändå fördummande att titta på eländet när det finns så många logiska luckor i handlingen. Inkluderandet av nya karaktär är inte heller något som man välkomnar med öppna armar, här finns stereotyper så det räcker och obegripliga personlighetsförändringar som inte tillför någonting som helst av värde till filmen. Det bara händer. Plötsligt är någon inte snäll längre, utan ond.

Manusarbetet är bedrövligt i Miss Secret Agent 2: Armed and Fabulous. Helt och fullkomligt bedrövligt. Det är egentligen bara skådespelarna som är ännu sämre. Bullock snubblar över sina repliker och flamsar runt alldeles för mycket, medan Regina King och Treat Williams skämmer ut sig själva genom att överspela så det riktigt sjunger om det. Det är tragiskt att titta på och blir inte heller bättre av filmen håller på i nästan 2 timmar.

Om du gillade den första filmen, så kan det möjligtvis finnas någonting av värde i den här ruttna uppföljaren, men om du (som jag) inte uppskattade den första filmen heller - så finns ingen som helst anledning att titta på det här skräpet.

Bilden:
Betydligt bättre än sin föregångare. Här är det inte bara färgerna som fått sig ett uppsving, utan även skärpan och framförallt mängden findetaljer som verkligen känns gedigna - man fångar upp smådetaljer på ett briljant sätt och lämnar inget åt slumpen. Färgerna är lika livliga och mysiga som i den första filmen, precis som den starka svärtan som även denna gång är mustigt mörk och djup.

Det förekommer en del brus och några stunder då färgerna blöder lite, men som helhet är det en riktigt bra bild.

Ljudet:
Inte heller denna gång är det något häpnadsväckande med DTS-HD Master Audio 5.1-mixen, utan en ganska slätstruken historia där dialogerna låter bra och välmixade, medan surroundeffekterna faller platt då de bakre högtalarna knappt har någonting att arbeta med. Basen är inaktiv och riktningsdetaljerna känns oprecisa på grund av att högtalarna samarbetar dåligt.

Extramaterialet: