Mission: Impossible - Dead Reckoning Part One

Ethan Hunt har räddat världen från allt från virus, terrorister och galningar med fingret över kärnvapenknappen. Men vad händer när fienden inte kan besegras med ett kok stryk, när fienden inte ens är fysiskt påtaglig, när rädslan för kärnvapen byts ut mot ett osynligt informationskrig? Detta är det centrala temat i Dead Reckoning Part One, där en skoningslös artificiell intelligens släpps lös och makthungriga regeringar bråkar om rätten att kontrollera detta digitala supervapen. Hunt förklarar ett oväntat personligt krig mot denna kalla maskin som kallar sig "Entity", som utsätter honom och hans kollegor för en agenda som ligger långt från deras mänskliga förstånd.

Det är kusligt aktuellt att tackla AI:ns inverkan i samhället, och desto roligare att se hur mycket denna filmproduktion motverkar den digitala latheten som har drabbat filmindustrin.
Där följetonger antingen blir mer oinspirerade eller mer korkade med tiden håller Mission Impossible-filmerna nämligen facklan högt och brinnande, där regissören Christopher McQuarrie och megastjärnan Tom Cruise flexar med sin klassiskt byggda Hollywood-magi sett till effektmakeri och nerv. Dead Reckoning är ständigt spännande, även mellan de tystare varven och vi kan såklart tacka McQuarries självsäkra regi för det där ständiga hjärtat i halsgropen. Många storfilmer förlitar sig helt på CGI-bjäfs för att väcka någon slags förundran, men Tompan förstår vad fansen egentligen vill ha: Våghalsiga stunts och fulländade actionscener som med lätthet krossar konkurrensen i actionväg.

I likhet med Top Gun: Maverick bevisar Tompan att biografen fortfarande har en självklar plats i kulturvärlden efter corona-pandemins strypgrepp och profetiorna om biografens död i streamingkriget. Det här är inget som bör upplevas på en liten skärm: Dead reckoning är direkt ljuvlig, svulstig och mustig i sin hårfina balansgång mellan actionost och gravallvar, där de realistiska actionscenerna hjälper till att hålla tonen trovärdig och påtaglig. Här finns exempelvis en fenomenal liten biljakt som krossade allt annat jag sett i actionväg i år och den omtalade tågsekvensen mot filmens sista akt är så spektakulär att man inte ens känner av filmens långa speltid på två timmar och 40 minuter - en filmtrend jag ofta beklagat mig över.

Däremot känner man definitivt av att historien inte är helt och hållet klar - en annan filmtrend som jag har beklagat mig över. Även om berättelsen i Part One är tajt sammansatt och överraskande fristående har jag tröttnat lite på cliffhangers i storfilmer. Jag är dessutom inte helt övertygad av den nya mänskliga skurken, som bleknar lite i jämförelse med andra minnesvärda skurkar i serien. Det är dock tydligt att filmskaparna inte tror på det där med att spara på krutet. Tvärtom bjuder Dead Reckoning på så mycket fantastiskt välsmakande action att det känns som två filmer till priset av en och trots att man känner sig mätt och belåten mot slutet vill man bara ha mer av denna rejäla actionbuffé.

Ah, då jag har inte ens nämnt Hayley Atwell... vilken kvinna! Precis som Rebecca Fergusons magiska debut i Rogue Nation stjäl Atwell ofta rampljuset med sin förtjusande karisma och samspelet med Cruise är galet underhållande från första till sista bildrutan. Hon är käck, men också verklighetsförankrad och känns som en naturlig del av IMF-kretsen, trots att hon bara är en mästertjuv som har råkat bli insyltad i den globala konspirationen. Mantis-skådisen Pom Klementieff fungerar också som en mindre antagonist, som skär den där Mission Impossible-elegansen med sina John Wick-doftande fasoner och även stammisar som Ving Rhames, Simon Pegg, Vanessa Kirby och Fergusson gör som vanligt riktigt bra ifrån sig.

Dead Reckoning är en packad actionmacka som har allt och lite till och förblir sommarens stora bioräddning efter ett träsk av mediokra biosläpp. I slutändan skulle jag ändå påstå att Mission Impossible III och Fallout fortfarande är filmseriens absoluta höjdpunkter, men Dead Reckoning ligger inte långt ifrån detta toppskick och om Part 2 är minst lika bra som denna rejäla actionbuffé kan vi nog kallt räkna med att denna följetong kommer att fortsätta höja blockbusterstandarden idag så länge Tompa fortsätter att riskera livet för vårt kollektiva nöjes skull.