Mission: Impossible - The Final Reckoning

Ethan Hunt vann striden om världens öde i Dead Reckoning, men inte AI-kriget; den otäcka artificiella intelligensen "The Entity" löper fortfarande amok i världen och hotar med kärnvapenkrig efter att ha kommit åt världens avfyrningskoder. Det är nu upp till Hunt, Benji, Luther och nykomlingarna från föregångaren att ännu en gång göra det omöjliga möjligt...

Jag gillade Dead Reckoning när det väl begav sig. Det var inte lika bländande briljant som Fallout, men det var en fantastisk actionsmocka som dock började följa i de senaste Bond-filmernas "now it's personal" spår. Vad jag menar är att de Craig-filmerna började knyta ihop trådar från andra filmer i serien för att måla upp någon slags livslång tragedi som sänkte filmseriens glans. Dead Reckoning började göra detsamma och i Final Reckoning är det värre än någonsin, särskilt i filmens början.

Under filmens första 15 minuter bombarderar McQuarrie tittaren med flashbacks från diverse filmer i serien i något slags odugligt försökt sluta en cirkel som egentligen aldrig behövde slutas, och den efterföljande London-sekvensen är ful, klaustrofobisk och ovanligt långsökt - även för denna filmserie. Mission Impossible III dras också ner i smutsen i onödan för att försöka ge någon slags vikt till Hunts plikt mot världen, men det ekar tomt i en filmserie som aldrig erbjudit någon större djup.

Tacksamt nog blir filmen genast mycket bättre när den bestämmer sig för börjar om igen och jakten på ubåten Sevastapol, som huserar originalkoden för The Entity, påbörjas på riktigt. Intrigen tätnar och actionsekvenserna blir tajtare, bättre. Här lyfts filmens spionspänning avsevärt, den apokalyptiska stämningen blir mer påtaglig och att exempelvis se Cruise simma mellan torpeder i en sjunkande ubåt är såklart otroligt häftigt i sig, men det är inte ens i närheten av den pirrighet som finalens flygplansjakt erbjuder. Whoa, säger jag bara. Du får valuta för pengarna, vilket brukar vara fallet med Mission Impossible-filmerna.

Detta är ju vad Mission Impossible handlar om i grunden: vidunderligt våghalsig blockbuster-action som får dig att dra på smilbanden av nervositet. Det är bara synd att Final Reckoning märkligt nog tar sig själv på alldeles för stort allvar och glömmer bort den eleganta enkelheten från tidigare filmdelar. Final Reckoning drunknar i lika många karaktärer som tilltrasslade dialoger och mot filmens sista akt känner man aldrig riktigt av det krypande hotet som ju introducerades så väl i Dead Reckoning.

Det går inte heller att skaka av sig känslan av att vi har sett det här förr och att majoriteten av filmen känns mer som en remix av följetongens höjdpunkter än som en film som kan stå på egna ben. Att dela upp Entity-berättelsen i två delar känns i efterhand som ett snedsteg och påminner mer om den onödiga Fast & Furious-uppdelningen, som bara drog ut på allt.

Final Reckoning erbjuder klassisk Mission Impossible-action som dock går på tomgång. Om filmen var tänkt att avrunda Ethan Hunts filmresa blir det inte riktigt med flaggan i topp, men Final Reckoning är ändå tillräckligt bra för att underhålla de mest kräsna av actionfans. Mission Impossible: The Final Reckoning har officiellt premiär den 21 maj.