Filmen:
I raden av dator animerade långfilmer som släpppts i år är Monster House en av de svagaste i mitt tycke. Visst, Spielberg var med på ett hörn i produktionen och handlingen känns charmig och sådär barnsligt klassisk. Spökhuset alla är rädda för, huset som alla barn tror börjar leva såsnart solen gått ned. Lika klassiskt som monstret i garderoben. Nästan.

Den största snackisen angående Monster House innan filmen hade biopremiär var det faktum att animationsarbetet baserats på motion capture-teknik (likt i kalkonrullen The Polar Express) snarare än rå handanimation alá Pixar. Problemet med denna (enligt filmbolaget) revolutionära teknik är dock att resultatet inte är ett dugg bättre eller snyggare än den traditionella animering som exempelvis Pixar, Disneys eller Fox Studios bjuder på i sina senaste rullar.

Den enda egentliga behållning som jag har av själva filmen är de duktiga röstskådespelarna samt att filmens första halva gör ett snyggt jobb med att framstå som en ganska lyckad skräckrulle för de lite yngre. Stämningen är kylig och läbbig och husets förvandling till fullfjädrat, barnätande, monster fungerar utmärkt. Detta gör dock att Monster House inte passar för de yngsta titarna utan hamnar i mittskiktet mellan barnförbjudet och extremt barnvänligt (läs: Toy Story), inte ett problem för undertecknad dock som må mycket väl bara hutlöst barnslig men ändå hela 30 år gammal.

Bilden:
Monster House är förmodligen den tråkigaste Blu-Ray-filmen (kodad i Mpeg-2) jag hittills kikat på rent bildmässigt. Dynamiken i färgerna är bra, men kontrasten är överdrivits och det lite gryniga filtret som ligger som en hinna över hela filmen irriterar. Antagligen har Sony har förmodligen siktat på att skapa en helt annan bildkänsla än vad datoranimerad långfilm vanligtvis innehåller (läs: extremt släta och superblanka ytor som liknar hårdplast) och därför envisats med att fylla varje bildruta med en grynighet som gör bilden i övrigt stor orättvisa. Inte minst eftersom den sanslösa skärpa som exempelvis Boog & Elliot går förlorad här.

Ljudet:
Ljudbilden är desto bättre, än bilden alltså. 5.1mixen är livlig, rik på bas och väldigt dynamisk. Ljuddesignen är väldigt speciell och spännande för att vara en i övrigt ytterst vanlig datoranimerad barnfilm. Surroundkanalerna används hela tiden till små oväntade, roliga detaljer och på det sättet som baskanalen nyttjas i de scenerna då monsterhuset får sina vildsina utbtott. Röstskådespeleriet är som jag nämnde tidigare rakt igenom imponerande och aldrig någonsin tar andra effekter över röster eller andra center-placerade mellanregister-spår.

Detta är en annons:

Extramaterialet:
Trots att Monster House bara är en 25Gb-disc finns här en hel del roligt extramaterial, allt presenterat i 16:9, i 1080p och i Dolby Digital 5.1. Först ut är mini-dokumentären "Inside Monster House" som berättar allt om hela produktionen. Tillkommer gär också en kvalitativt kommentatorspår med intressanta reflektioner och massor av roliga detaljer samt en bunt illustrationer från förarbete med Monster House som heter "The Art of Monster House. Det finns här också en mindre featurette kallad "Evolution of a Scene" där man får se hur en scen ur filmen (duh!) konstrueras från början till slut.