Monsters

Det har blivit en del snack om Monsters och till och med en del hyllningar. Den främsta orsaken har varit den extremt låga budgeten (cirka 15 000 amerikanska dollar) och fascination över vad man kan åstadkomma med så små medel. Vi som sett District 9, Cloverfield med flera har hunnit vänja oss vid sciene fiction möter dokumentär vid det här laget och har hunnit upparbeta en viss kravbild på genren. En kravbild som Monsters inte riktigt mäktar med att leva upp till, för hur låg budget en film än har så gör det aldrig filmen bättre än vad den egentligen är.

Det är imponerande att skapa film med små resurser men en hyfsad film är en hyfsad film oavsett budget och förvandlas (självklart) inte till bra film bara för att budgeten är låg.

Det är sex år efter att utomjordingar invaderat jorden. De huserar nu i Mexiko i en så kallad avspärrad "infected zone" med en stor mur som separerar utomjordingarna från USA som istället roar sig med att göra flygräder och bomba utomjordingarna från luften. Mitt i allt detta befinner sig Samantha, dotter till en stenrik tidningspamp. På uppdrag av Samanthas pappa måste fotografen Kaulder forsla hem Samantha bortom fara hem till USA. Men vägen hem går igenom den infekterade zonen...

Gör nu inte misstaget att tro att Monsters är en skräckactionfilm i survivalstil för så är inte fallet. För att heta Monsters så handlar den väldigt lite om monster, eller i alla fall visar väldigt lite. Monstrerna, det vill säga utomjordingarna, är väldigt lika de i filmen The Mist, stora och bläckfiskaktiga. Inget nytt och radikalt där alltså om man undantar att regissören gjort dem i sin egen hemdator, typ.

Fast egentligen så är ju utomjordingarna givetvis bara en metafor för illegala flyktingar som försöker ta sig till USA över mexikanska gränsen, titeln kan lika gärna syfta på människorna. Dessvärre för filmen så är det alldeles för övertydligt skildrat, men gör det även lätt för sig genom att ge utomjordingarna mänskliga drag och mänskligt beteende i sin iver att skildra flyktingar (slutscenen är ett tydligt exempel).

Vidare så hade man önskat ett lite mindre dämpat agerande från skådisarna, visst, det ligger i filmens indie-natur att allting ska vara dämpat och lite uppgivet, att man har accepterat situationen. Men det hade likväl behövt lite mer dynamik i vissa partier. Det blir helt enkelt lite för monotont, och det menar jag på ett negativt sätt och inte ett kvalitativt meditativt sätt. Det finns en god idé bakom Monsters och det finns en skaparglädje, men det finns även betydande svaga element som är så pass svaga att betyget aldrig kommer nå högt bara för att budgeten inte var hög.