Moonwalker

Filmen:
Man blir lätt lite blödig under de första femton minuterna av Moonwalker. Då visas det ett antal konsertklipp och musikvideos från Michael Jacksons karriär - som ger en liten inblick i hur enormt jäkla populär han verkligen var som artist. När man ser de utsålda arenorna han spelade på och när man ser publikens tårfyllda ögon samtidigt som hans fina musik spelas i bakgrunden, så är det svårt att inte bli tagen.

Jag var aldrig något större Michael Jackson-fan medan han levde och har heller inte blivit det efter hans död, men jag har ändå alltid uppskattat hans musik. För vad man än tyckte om Jackson som människa, så är det svårt att blunda för vilken fantastisk sångare och låtmakare han var. Kanske är det därför som Moonwalker är så stark under inledningen då ett potpurri av hans bästa låtar spelas upp samtidigt som man ser hans övermänskliga danssteg utföras på scener och musikvideos.

Dessvärre är inte resten av filmen uppbyggd på samma magnifika sätt och när den härliga inledningen har passerat, så bjuds man istället på ett underligt hopkok av leranimationer, David Lynchiga-ögonblick då det mitt i allt blir så att en snorunge från Mighty Ducks-filmerna spelar Jackson i ett segment, spänning, dansbataljer och krystat skådespeleri från Jacksons sida. För många idéer på en och samma gång. Moonwalker blir flummig och inte så lite krystad i sin strävan av att vara så häftig som möjligt.

Moonwalker hade mått bäst av att bara hylla artisten Michael Jackson som en ren konsertfilm med lite intervjuer från huvudpersonen själv, men också fansen. Då hade det blivit en storartad musikfilm istället för den här misslyckade genremixen som endast är sevärd under de första 15 minuterna och sedan förvandlas till ett rörigt hopkok som inte gör någon människa glad.

Bilden:
Ungefär som en medelmåttig DVD-utgåva. Bilden i Moonwalker är inte bättre än så och bjuder på en ojämn skärpa som bara bitvis vaknar till och levererar något som kan kallas för hyfsat (i fråga om BD-kvalitet), men för det mesta känns mjuk och ofokuserad med en hel del störande brus. Kontrasten är inte mycket bättre och de urvattnade färgerna är inte heller mycket att hänga i julgranen. Det blir knappast bättre av att svärtan aldrig någonsin känns svart, utan hela tiden är irriterande askgrå.

Ljudet:
Jadå, det här DTS-HD Master Audio 5.1-spåret är i alla fall bättre än bilden, men kommer knappast att imponera på någon. Under inledningen av filmen med konsertklipp som varvas med musikvideos, så finns en härlig dynamik i ljudbilden som får det att kännas som att befinna sig mitt i publikhavet. Riktningsdetaljerna är bra och fördelningen mellan högtalarna sköts klanderfritt. Men sen kommer den olyckliga genremixen som förstör filmen och även ljudet i viss mån, man tappar i kraft och mixningen av dialogerna är den som drabbas värst. De första 15 minuterna är härliga att lyssna på, men resten av filmen blir till en medelmåttig ljudupplevelse där surroundeffekterna saknar precision och där dialogerna bitvis är svåra att höra.

Extramaterialet:
Ingenting.