Låt oss vara ärliga: Mortal Kombat‑filmen från 2021 var ett rätt underhållande actionäventyr, men den var också full av märkliga kreativa beslut. Att bygga hela filmen kring en karaktär som inte ens finns i spelen var ett misstag, och att dessutom berätta en historia som inte ens innehöll en Mortal Kombat‑turnering var ett ännu märkligare val. Att sedan förklara grundläggande fakta för seriens mest hängivna fans (som, om vi ska vara ärliga, är de som de här filmerna riktar sig till) som om de vore idioter gjorde inte saken bättre. Återigen: filmen var fullt tittbar och underhållande, men den kändes som en tutorial - två timmar av uppbyggnad som inte respekterade tiden eller intelligensen hos dem som kan den här världen utan och innan.
Jag tar upp det här eftersom Mortal Kombat 1, trots sina brister, också gjorde mycket rätt. Episka slagsmål? Japp. Väl valda skådespelare? Japp. Fantastiska kostymer och scenbyggen? Japp. Den första filmen lade en grund som var perfekt att bygga vidare på, och som tur är verkar de kreativa krafterna bakom uppföljaren ha förstått uppdraget. Manusförfattaren Jeremy Slater slösar inte bort din tid om du kan den bredare mytologin, och regissören Simon McQuoid levererar en intensiv actionkarusell som aldrig släpper gasen. Även om det fortfarande finns några brister...
Till att börja med har de största problemen från första filmen rättats till direkt. Cole spelar en liten roll - nästan förolämpande liten, faktiskt - och huvudfokus ligger på Mortal Kombat‑turneringen, även om det finns en sidotråd också. Vi följer Earthrealms kämpar när de möter Outworlds bästa i en rad utmärkt koreograferade strider som man inte vill titta bort från en sekund. Och den här gången handlar det om etablerade och ikoniska karaktärer rakt igenom: Kitana, Jax, Liu Kang, Shao Kahn, Johnny Cage... Det finns inget behov av onödig exposition eller plottsnurror, eftersom alla som ens har grundläggande koll på Mortal Kombat redan vet vilka de här figurerna är, hur de tänker och vad som driver dem. Det lämnar mer utrymme åt det viktiga: brutal action.
Karl Urban är briljant som Johnny Cage.
Man måste ge beröm till koreografiteamet och skådespelarna, för varje strid (och det är många) är rena actionspektakel som känns hämtade direkt ur spelen. Det är snabbt, våldsamt, följsamt, allt man vill ha av Mortal Kombat på bioduken, och kryddat med kvicka gliringar och ordvitsar. Karl Urbans Cage och Josh Lawsons Kano sticker ut särskilt tack vare sin karisma. Och på tal om höjdpunkter: Martyn Ford gör en fantastisk insats som Shao Kahn, imponerande och skrämmande varje gång han syns i bild, och helt i fysisk form, till skillnad från Goro i förra filmen som slaktades av dåliga datoreffekter. Och vi får inte glömma Adeline Rudolph som Kitana. Fans kommer älska Cage, som väntat, men Rudolphs Kitana är en strålande prestation och hon visar tydligt att hon kan bli en bärande kraft i den här filmserien framöver.
Så karaktärerna är troget återgivna och actionen är i toppklass, det råder ingen tvekan om det. Men något som också förtjänar att hyllas är mängden praktiska effekter, för man märker varje svettdroppe som lagts ner i scenerna. Det är väldigt få tillfällen där man känner att CGI tagit över, och de praktiska inslagen glänser, till min stora glädje.
Effekterna är bättre denna gång.
Dessutom pratar vi återigen om en film på under två timmar, en film som inte slösar bort din tid. Visst, den korta längden och alla rörliga delar gör att vissa element eller karaktärer inte får fullt utrymme, och tempot är så högt att det knappt finns en chans att andas efter de första 20 minuterna. Några av de mer intrikata handlingstrådarna försvinner i mängden, och vissa viktiga karaktärer känns som eftertankar som bara introduceras för att bockas av. Host, host, Scorpion och Bi‑Han. Om den första filmen slösade för mycket tid på onödig exposition, gör uppföljaren motsatsen, något som kan kännas avvisande för den som inte är insatt i serien. Hängivna fans kommer ha betydligt roligare, men det är värt att känna till den här förändringen, särskilt om du sett en favoritkaraktär i en trailer och hoppats på en större roll. Och precis som i första filmen kommer slutet löjligt snabbt, en rätt komisk spegling av Coles extremt förutsägbara öde...
Så nej, den är inte perfekt, men den gör tillräckligt mycket rätt för att tillfredsställa seriens fans, actionälskare och alla som bara vill se en rolig och underhållande film på bio. Det är inget filmiskt mästerverk, men det är tramsigt och fartfyllt, våldsamt och glittrigt. Man kan säga att det är precis vad Mortal Kombat på bioduken ska vara, och av den anledningen är jag rätt nöjd med den här uppföljaren och hur den tydligt lärt sig av originalets misstag.
