Netflix har verkligen försökt att pressa ned små gulliga bröllop i halsen på oss den senaste tiden där de förväntar sig att flickorna ska sitta redo med näsdukarna och grabbarna ska hålla en arm om sin andra hälft. Först ut var det Irish Wish som var ett riktigt magplask från början till start och den här gången är det Mother of the Bride som står på tur. Föga förvånande så lyckas ingen underhålla mig. Jag fattar dock att jag knappast är målgruppen men när även min sambo uttryckte halvvägs att det här inte var bra - då är det på riktigt.
Filmens protagonister är lika välskrivna som Connys anekdoter i redaktionschatten, d.v.s. värdelösa.
Mother of the Bride är skriven av Robin Bernheim och regisserad av Bad Santa 2-regissören Mark Waters. Redan här ringer varningsklockorna och det kommer bara dröja cirka 10 minuter innan jag kommer vilja stänga av filmen för att rädda någon form av värdighet som finns kvar i mig. Filmen handlar om en mor och dotter där modern Lana (spelad av Brooke Shields) är en extremt framgångsrik läkare men också extremt självupptagen (låter det bekant?) medan dottern Emma (Miranda Cosgrove) är på sin lyckligaste stund i livet då hon ska gifta sig. Emma reser därför till London för att berätta för hennes mamma att hon ska gifta sig redan nästa månad och redan här presenteras bägge karaktärernas alla karaktärsdrag. De är så lövtunna att man redan här kan räkna ut exakt allt de kommer göra i filmen.
Det stora kruxet i Mother of the Bride är innan Lana träffade pappan till Emma, som vi får förklarade för oss har gått bort sedan flera år tillbaka, dejtade en man vid namn Will (Benjamin Bratt). Typiskt nog för Lana visar det sig att denna Will även är hennes dotters blivande svärfar, och om jag säger så lite som att romansen mellan Will och Lana aldrig riktigt dog ut så kanske du själv kan föreställa dig vad som kommer hända i den nästan 90 minuters långa filmen. Bara premissen låter ju ärligt talat rätt uselt men det hade inte behövt vara lika katastrofalt dåligt som slutresultatet blir här.
Vad filmen framför allt dras ned av är de mängder av ögonblick som filmen är uppbygd på klyschor och ''komiska'' scenarion som är så osannolika att det blir löjligt. Vid första mötet innan bröllopet mellan Lana och Will så erbjuder sig Will exempelvis att hjälpa Lana med väskan men eftersom hon ska vara en självupptagen och oberoende kvinna ska hon minsann klara det själv. Så hon gör vad en normal människa skulle göra och tar tag i väskan men ganska snart övergår detta till en dragkamp som landar i plurret för Lana. I en annan scen sitter Emma och är fullt upptagen med bröllopsplanerna och för att få henne att slappna av börjar hennes blivande man, RJ, att sjunga och när hon i låtens sista rad brister ut i sång börjar en hel sandstrand att applådera för dem. Allt är så fruktansvärt märkligt att man undrar om bröllopet utspelar sig i Barbie eller någon slags Truman Show. Klyschorna går inte ens att gå in på då de sker med två minuters mellanrum. Helt allvarligt.
En sexig hunk som kanske kan komma mellan turturduvorna? Check.
Netflixs senaste romantiska komedi känns på alla sätt som ett riktigt bottennapp som inte fått med sig något av värde på vägen upp. Skådespelet är värdelöst där framför allt iCarly-stjärnan Miranda Cosgrove inte kan leverera en enda trovärdig replik. Klippningen tycks vara gjord av någon praktikant då den är gjord på ett så märkligt sätt och där det är så uppenbart att scenerna inte fungerat att de fått göra om tagningar flera gånger. Manuset känns som vilken annan romantisk komedi som helst (fast värre!). Ingenting fungerar som sagt i Mother of the Bride. Ta mitt råd och undvik den här sörjan till varje pris. Om din partner frågar dig att se den, säg att du måste fixa i trädgården, i garaget, ta disken eller vad som helst. Allt är bättre än att slå sig ned för att genomlida den här smörjan.