Oskar Schindler blev känd för världen tack vare sitt hjältemod, som räddade tusentals judar undan gaskamrarna, och Steven Spielberg. Bröderna Bielski har inte uppnått samma status trots att de utförde liknande hjältedåd under andra världskriget när de flydde in i de vitryska skogarna och tog med sig massor av andra judiska landsmän för att gömma undan från Hitler-regimen. Men om Spielberg tog Schindler under sina vingar så har nu Blood Diamond-regissören Edward Zwick tagit sig av att berätta bröderna Bielskis historia.
Och att det är en historia väl värd att berätta går inte att betvivla. Det är alltid fascinerande och viktigt att ta del av civila människors kamp mot övermakten och hur motstånd även i liten skala kan leda till stora förändringar. Och andra världskriget är så klart fullt av sådana historier, vissa slutar lyckligt, andra inte. Filmen om brödernas Bielski är jag dock inte speciellt nöjd med. Till att börja med är jag urbota trött på att höra Hollywood-stjärnor prata med tillrättalagda dialekter, den här gången är det Daniel "Bond" Craig som självklart gör sitt bästa för att låta öststatsaktig men i slutändan drar han för mycket uppmärksamhet till dialekten.
Nästa haveripunkt är fundamentet som filmen vilar på; dynamiken mellan de tre bröderna och deras olika personligheter. Vi har Craig som den äldste ledaren, Zus som den hetlevrade vapenfrälste och så den känsliga yngste brodern Asael (finfint spelad av Jamie Bell). Jag fastnar egentligen inte för någon av karaktärerna och tycker heller inte att samspelet mellan dem når fram hela vägen vilket verkligen, verkligen hade behövts i filmen.
Även om fotot och tidsandan är skickligt fångat så lämnas det alltså mycket övrigt att önska och känns förvånansvärt emotionellt tam. Men som historieintresserad så är det så klart givande att få se andra världskriget från ett annat perspektiv än det rent tyska (filmen utspelar sig alltså i dåvarande Polen). Men nej, lite bakläxa blir det nog för Edward Zwick som kan bättre än så här.