Mountainhead (HBO Max)

Vad skulle ske om Elon Musk, Mark Zuckerberg, Larry Page samt Tim Cook skulle samlas i en två miljarder kronor snordyr fjällstuga högt upp på ett snötäckt berg för en gemytligt avkopplande grabbhelg långt från vardagens stress och techindustrins utmaningar. En del smarta saker skulle naturligtvis yttras, en del finurliga idéer kanske skulle kläckas men det finns såklart en betydande del av mig som inte tror att Musk, Page och Cook inte skulle försöka döda Facebook-grundaren genom att låsa in honom i en bastu och tömma in bensin genom dörrspringan.

Det är dock exakt vad som sker i Succession-gubben Jesse Armstrongs ultrapratiga komedi om fyra techmoguler som återknyter efter flertalet år ifrån varandra, samlas i en stuga under en helg för att njuta av trevligt sällskap och god mat. Dagen innan avresa lanserar dock den rikaste knösen av de fyra en ny AI-baserad algoritm som möjliggör världens mest avancerade deep fakes, vilket sätter hela jorden i brand, i princip. Falska nyheter om bombningar, terroristdåd, stadskupper och politikermord sprids som en löpeld medan de fyra gubbarna slagit sig ned framför brasan för att dricka lite varm choklad, och mitt i allt detta försöker samtliga nu navigera den skitstorm som deras barndomsvän släppt lös, varpå panik varvas med proaktivitet, vilket leder till desperation som leder till fullständigt vanvett.

Succession är bra. Jag gillar det. För egen del fick det dock räcka efter två säsonger då jag helt enkelt ledsnade på det direkt kriminellt enformiga upplägget där en bitter miljardfarsa försöker hitta en väg framåt i en stentuff affärsvärld medan hans barn alla tror sig vara snorviktigt oumbärliga för familjeföretaget och därmed helas tiden överskattar sin egen betydelse, varpå deras surmulna bitterfarsa skjuter ned drömmar likväl som försök till fientligt övertagande - gång, på gång, på gång. Mountainhead lyckas tyvärr kliva i samma fälla, även om det rent tematiskt skiljer sig från Succession. Här handlar det mer om fyra män med tillräckligt mycket geopolitisk och globalistisk makt för att kunna bränna ned världen, och som är tillräckligt självkära för att göra det. Det är en vildsint satir på dagens techklimat då en handfull gubbar (däribland Page, Cook, Musk och Zuck) styr stora delar av världens med sina tjänster och appar, och Armstrong sparar knappast på krutet när det väl ballar ur.

Jag är väldigt förtjust i hur Armstrong skriver din dialog. Hans förmåga att få ultrasnackig mundiarré att kännas naturlig och framförallt dynamiskt naturlig, påminner om Sorkin och precis som i Newsroom eller The Social Network, är det roligt att se hur en liten tight grupp av rappa, skickliga karaktärsskådespelare använder sig av dialogen som boxningshandskar, och bjuder på verbal sparring i de två timmar som den här filmen varar. Mountainhead blir lite långdragen, dock. Precis som i Succession har Jesse problem med att "mörda sina älsklingar" och två timmar kanske borde ha varit 90 minuter, istället. Ungefär. Med det sagt är detta en knorrigt skruvad satir med lyckad dialog och bra skådespeleri som jag mer än gärna rekommenderar.