Murder Mystery 2

Adam Sandler är vår tids största komiker. Ingen annan har via eget produktionsbolag släppt ifrån sig filmer som totalt sett spelat in över 30 miljarder kronor (!) och därmed cementerat sig som en av tidernas största filmstjärnor, på kuppen. Sandler fick sparken kort efter han debuterat som tramsigt flabbig nyhetsuppläsare i Saturday Night Live av NBC-bossen Lorne Michaels med orden "du är bara inte särskilt rolig" vilket enligt egen utsago varit en stor del av hans drivkraft genom alla år, sen dess. Billy Madison. Happy Gilmore. Big Daddy. Click. Mr Deeds. The Wedding Singer. Waterboy. Det dräller av komedier på karlns resumé, varav många erhållit någon slags kultstatus och citeras av var och varannan, i alla möjliga situationer.

I samma veva har han precis som andra komiker (Robin Williams, Jim Carrey, Bill Murray) doppat sina tår i dramagenren också, vilket enligt mången kritiker visat sig vara en ren snilleblixt då Sandlers insatser i Punch Drunk Love, Reign Over Me, Hustle samt Uncut Gems hyllats på ett sätt som ingen hade förutspått på förhand. Skådespelare, manusförfattare, producent... Strängarna på gubbens lyra är många och det faktum att han anställt och avlönat sina fyra närmaste barndomsvänner genom hela denna makalösa resa skvallrar naturligtvis om en komiker vars hjärta är stort och hjärna ännu större. Jag älskar Adam Sandler. Innerligt. Har så gjort sedan jag för första gången såg honom framföra en monolog i rollen som Saturday Night Live-karaktären Opera Man, eller varför inte Canteen Boy. Tramsigt flamsig, improviserad humor som jag alltid kunnat relatera till. Att jag sett Big Daddy samt Happy Gilmore cirka 40 gånger vardera ska vi dock tala lite tystare om, för jag kan pinsamt nog varenda liten replik i båda de filmerna... I sömnen.

Jag tänker dock aldrig blunda för att Adam i dagsläget, via det egna produktionsbolaget Happy Madison Productions, släppt ifrån sig mer skit än ett normalgammalt anus. För det har han ju. Och mer därtill. Little Nicky var fruktansvärd. Grown Ups samt Grown Ups 2? Fruktansvärda precis som Hubie Halloween, The Cobbler, Jack and Jill, 50 First Dates, The Ridiculous 6, The Do-Over, The Week of samt Murder Mystery. Horribla skräpfilmer som på sin absoluta höjd innehöll kanske ett roligt skämt, tillsammans. Totalt sett. Tvåan då? Filmen som Netflix hivat säckar med pengar på och som redan hypats mer än allt från Stranger Things till The Irishman... Bra? Inte alls.

Handlingen tar sin början när makarna Nick (Sandler) och Audrey (Aniston) Spitz blir inbjudna till ett hastigt hopslängt lyxbröllop mellan Maharajahn och hans fästmö Claudette. Efter att ha anlänt till söderhavet och dränkts i snordyra gåvor slås paret av nyheten att Maharajahn blivit kidnappad vilket får hobbydetektiverna Spitz att börja nysta i vem av alla gäster på ön som kan stå bakom detta elaka dåd. Innan de hunnit klura ut en enda sak dyker den rutinerade mästerdetektiven och gisslanförhandlaren Miller (Mark Strong) upp och tillsammans avser de försöka hitta rätt på Maharajah och haffa kidnapparna.

Premissen i den första filmen var kass. För enfaldig. För dum. Inte tillräckligt intressant med papperstunna karaktärer och meningslös dialog. Här i uppföljaren gäller exakt samma beskrivning av den story som erbjuds, bara något sämre. Karaktärerna har inte bearbetats mer än i tio minuter, många av dem säkerligen mindre än så och synopsis skrevs mest troligt på en servett under en hastig lunchpaus. "Mysteriet" är så platt, dumt och trist att det känns som om filmen pågår i 13 timmar och även om Sandler och Aniston har en ytterst trevlig dynamik (det märks att de har genuint roligt och trivs i varandras sällskap) är allting runt dem så fasansfullt slarvigt och ogenomtänkt uselt att det inte går göra annat än att dela ut ett ordentligt lågt betyg, här.

Gör dig själv en tjänst, skippa Murder Mystery 2.