Nacho Libre

Förväntningar, förväntningar. Ständigt dessa förväntningar. Och att man aldrig lär sig. Ju mer frälst man blivit av en film och ju mer man trånar efter regissörens nästa film desto hårdare blir fallet när filmen sedan slutligen anländer och inte lever upp till de högt ställda förväntningarna. Man behöver inte vara lagd åt det alltför utopiska hållet för att på förhand måla ut Nacho Libre som årtiondets skrattfest. Jag menar; Jack Black, komplett med dråplig latinoaccent, i en komedi regisserad av Napoleon Dynamite-regissören Jared Hess? Avlider man inte av andnöd och fnitterskador då så lär man aldrig göra det. Som ni kanske anat så blev dock utfallet negativt och de där skrattskadorna och ömmande käkmusklerna uteblev i alldeles för stor omfattning.

Ignacio (Black) är en hopplöst usel kock på ett kloster i Mexiko, i alla fall under dagtid. När mörkret faller drar han på sig mask och trikåer och blir fribrottaren Nacho som slåss för att vinna pengar till barnhemmet där han själv växte upp. Fenomenet wrestling ses dock inte med blida ögonen av klosterpersonalen vilket tvingar Nacho till ett raffinerat dubbelliv. Saker försvåras ytterligare när det anländer en attraktiv nunna som sätter fart på hans hormoner.

Det märks nästan smärtsamt tydligt att Jared Hess har ett antal miljoner mer med sig än när han regisserade genomhärliga Napoleon Dynamite. De charmiga och tafatta närbilderna på köttbiffar är utbytta mot distinkt ljussättning och proffsiga kameravinklar. Kvar finns lite av den mörka och udda humorn men som väntat med tanke på huvudrollsinnehavaren är det yvig slapstick och grimaser som dominerar vilket gör Nacho Libre till en ganska så fysisk film. Det är inte på något sätt dåligt, moralkakorna och de hjärtvärmande karaktärerna i kombination med den raka och enkla handlingen gör Nacho Libre till ett utmärkt val för den yngre publiken. Och alla fantasifulla wrestlingkreationer kan man njuta av oavsett ålder. Men aningen besviken på hur Jared Hess förvaltat sin nyvunna storbudgetstatus är jag allt. Fast det kommer kanske något positivt ur det trots allt; när det är dags för Jared Hess nästa film är mina förväntningar betydligt mer verklighetsbundna.