Narc

Jag undrar egentligen om det finns något som är så smaskigt som en riktigt tung polisfilm. I Joe Carnahans Narc hittar vi de flesta av ingredienserna som utgör gräddan i just en sådan film. Vi får nämligen följa två hårdhudade poliser i Detroits undre narkotikasmittade värld i deras jakt för att hitta en polismördare.

Jason Patric spelar Nick Tellis, en avdankad undercover-agent som efter en vådaskjutning blir avstängd från polisjobbet. Han hinner precis börja få ordning på sitt liv när en kollega hittas mördad, vilket givetvis leder till att han återinkallas i tjänst igen. Väl tillbaka på stationen blir han parhäst tillsammans med den hårdhudade och instabila Lt. Henry Oak, spelad av Ray Liotta. Med diverse olika medel ger de sig sedan ut i den infekterade knarkdjungeln för att ta reda på vad som egentligen hände deras kollega.

Narc är på många sätt en lysande film. Joe Carnahans stiliga regi och suggestiva bildspråk för tankarna mycket till David Fincher, men med plats för underliggande hyllningar till gamla 70-tals-favoriter såsom The French Connection och Serpico. Trots att Narc stundtals har lite problem med tempot blir den aldrig någonsin långtråkig och intresset tycks aldrig svalna för de sargade huvudkaraktärerna. Mycket på grund av tryggt skådespel av Ray Liotta och Jason Patric som båda kanske gör sina bästa roller någonsin.

Välspelat, snyggt sammansatt och med en gammaldags berättarteknik utan stressigt biljakttempo och enorma skottlossningar lyckas Narc imponera, rakt igenom. Detta är ett måste för alla som uppskattar en riktigt tung polisrulle.