Närkontakt: The Fourth Kind

Filmen:
De flesta vet att jag är lite smygkär i Milla Jovovich. Nu för tiden ligger det hela på en ganska sund nivå. Jag putsar av alla mina filmer med henne någon gång i halvåret samt försvarar henne om någon får för sig att säga något ofördelaktigt om henne. Det var värre ställt för några år sedan, då skaffade jag hennes autograf (flera stycken signerade foton...) och köpte likadana stövlar som henne. Men nu för tiden har jag som sagt normaliserat min dyrkan lite. Faktum är att jag inte ens visste att hon hade en ny film på gång när Närkontakt plötsligt damp ner i brevlådan. En glad överraskning alltså, på flera sätt.

Filmen inleds faktiskt med att Milla kommer gåendes på en öde stig och presenterar sig själv som just Milla Jovovich och berättar att det vi nu ska få se har hänt på riktigt och att det är "very disturbing". Sedan inleds filmen, en thriller som marknadsfört sig själv genom att hävda att man använder riktigt filmsnuttar och ljudupptagningar från en händelse som hänt på riktigt. Vad man gör är alltså att visa "verklighetens" version parallellt med filmens dramatisering. Ibland visar man det till och med i en split screen. Och vad handlar allt det här egentligen om? Jo, utomjordisk aktivitet. Eller gröna gubbar från yttre rymden eller vad man nu vill kalla det för.

Märkliga saker händer i staden Nome i snöiga Alaska. Folk får sömnrubbningar och beter sig märkligt. Hos läkaren så säger samtliga patienter att de sett en uggla i deras sovrum på natten. Dr. Abigail Tyler (Milla Jovovich) sätter igång att ta emot vittnesmål och utreda vad det egentligen är som händer där, bland annat försätter hon patienterna i hypnos för att locka fram undanträngda minnen om vad som händer på nätterna. Men vad det än är som hemsöker staden så är Abigails närvaro inte välkommen där och situationen börjar snart urarta när en av hennes patienter mördar hela sin familj och sig själv. Allt för att slippa uppleva ytterligare en natt med "ugglan".

Man ska nog vara lite av en sci fi-nörd för att uppskatta Närkontakt. Den spinner friskt vidare på diverse UFO-myter och rapporter om personer som blivit bortförda av främmande väsen. Sedan är den lite utblandad med demonfilmer där främmande och utdöda språk används och där offren börjar sväva upp från sängen. Allt byggs upp med hjälp av videotagningar som alltså är tänkta att vara autentiska och personer som ska finnas på riktigt.

Hur det ligger till med den äktheten kan jag avslöja direkt; det är rent nonsens. De så kallade riktiga videoklippen är lika fiktiva som resten av filmen. Vad som däremot blir kvar är faktumet att staden Nome i Alaska har fler rapporterade besök från FBI än någon annan stad och en massa vittnesmål från folk som säger sig blivit bortförda. Det kan man tro vad man vill om så klart, men det är inget man kan ta ifrån filmen.

Vi har alltså att göra med en mörk sci fi-thriller här som fyller sitt syfte ganska väl vilket är att kittla alien-nerverna lite. Sedan fungerade den absolut bäst i början när de falska klippen faktiskt var så pass realistiska att de skulle kunna vara sanna. Man tappar taget lite om filmen en timme in ungefär och stundtals blir det lite segt när Dr. Abigail ska omyndigförklaras och man börjar spinna kring huruvida hon är en dålig moder eller inte. Men någonstans tycker jag ändå det är ganska friskt satsat. Och det tycker jag inte bara för att Milla har huvudrollen. Tror jag.

Bilden:
När det gäller den högupplösta bilden är den lite svårbedömd eftersom arkivmaterial medvetet är fullt av störningar och oskärpa för att det ska se ut som just arkivmaterial. Men tittar man på de riktiga sekvenserna i nutid så är den en finfin bild vi får med oerhört detaljerade närbilder där varje anletsdrag syns. Färgskalorna går i lite stålfärgade nyanser som fångar hotfullheten i den ödsliga och ensliga staden. Kontrasterna är tydliga och väldigt välpolerade. Överlag är imponerande återgivning som möjligen sviktar lite i de mörka partierna.

Ljudet:
Ljudbilden är tydligt återgiven med passande musikval. Vissa skräckinslag finns med och där kan man lita på att basen jobbar på högvarv och ibland hoppar man till enbart för att ljudet blir så starkt. Frontkanalerna är väl separerade och jobbar dynamiskt genom hela filmen. Likaså de bakre högtalarna som förstärker känslan av regn och andra bakgrundsljud. Dialogerna är tydliga, möjligen med undantag för de riktiga låga partierna.

Extramaterialet:
Inget extramaterial.