Narnia: Kung Caspian och skeppet Gryningen

Filmen:
Tecknen fanns där redan i förra filmen; Prins Caspian. Man lånade friskt från diverse äventyr och fantasyfilmer, skådisarna gick på tomgång och man tappade en del av sin själ från första filmen Narnia: Häxan och lejonet. Överhuvudtaget kan man ifrågasätta varför man ens skulle filmatisera resterande böcker i C.S Lewis sagosvit. Häxan och lejonet var ett ambivalent mästerverk, för varje religiös djupdykning fanns det en fantastisk berättarglädje, underfundighet och fantasystoff. Resterande böcker i serien hade tyvärr mer av religiösa Jehovas-uppenbarelser än bra filmstoff. Detta borde man ha noterat. Disney gjorde det åtminstone och drog sig ur filmerna och lät Fox ta över.

Den här gången har man lämnat Susan och Peter hemma, de äldsta barnen som via ålder diskvalificerats sig för Aslans rike och numera ägnat sig åt det ytliga vuxenlivet. Kvar är den trinda Lucy, dumdristige Edmund och dessutom råkar deras odrägligt bortskämda kusin Eustace följa med till Narnia när barnen plötsligt dras in i en tavla. De hamnar på skeppet Gryningen där Caspian från förra filmen återfinns samt en diverse andra bekanta och obekanta ansikten.

Sedan följer någon timmes rätt plågsamt virrvarr av ljusfenomen, ett rökmonster TV-serien Lost skänkte bort sitt efter inspelningen!) och så mycket teologiskt nonsensprat att man helt tappar lusten att ägna sig åt äventyret. Dessutom känns det inte som om att något av de mystiska fenomenen egentligen får någon upplösning och har man inte läst böckerna så kan man ju ett fatta ett jota, eller i alla fall rätt lite. Nej, det här är inte bra och förutom redan nämnda saker så är det fullt av bristfälligt skådespel (barnskådisarna har inte direkt blivit bättre) och temposvackor.

Vad som däremot hamnar på pluskontot är castingen av Eustace, han känns härligt rätt och dryg i sin roll och har även den mest intressanta karaktärsutvecklingen (och den roligaste) med sin lilla metaformos. Men vad hjälper det när Skeppet Gryningen så pass sällan håller sig ovanför ytan att någon annan än Thomas Di Leva-trogna kan tänkas uppskatta den. Fox, nu lägger vi ner det här va?

Bilden:
Bildkvalitet är på en helt annan planet än resten av filmen. Himlen och havet ser fantastiskt ut och den blåa färgen riktigt lyser och sprakar av liv. Detaljer finns det gott om i varje scen, allt från ansiktsdrag till kostymer och rekvisita på skeppet. Svarta partier är kolsvarta och helt utan gråskuggor. Disneys två första utgåvor var även de fantastiska och den här kommer inte långt efter.

Ljudet:
Ljudet har även det toppkvalitet. Skeppet kränger och gnisslar, vågorna brusar och det surroundhögtalarna jobbar konstant. Basen är djup och aktiv balansen är så gott som hela tiden synkroniserad med filmens händelser utan vid något tillfälle när ljudet inte hann med en sidoförflyttning. Dialogen är tydlig och du lär definitivt vakna till när Aslan ryter.

Extramaterialet:
Extramaterialet är rikligt även om kanske den yngre målgruppen uppskattar saker som spelet där man ska leta efter svärd mer än vad jag gör. Men det finns featurettes, borttagna scener och en animerad extra story som är oerhört välgjord av återges av Caspian. Samme Caspian guidar oss även igenom skeppets olika delar i en featurette. Det medföljer även en DVD-version och en digital kopia.