New Year's Eve

Filmen:
Regissören Gerry Marshall kommer för alltid att vara kändast för sin blaskiga prosititutionskomedi Pretty Woman. Häromåret så försökte han sig på en ensemblekomedi om olika personers öden och äventyr på Alla hjärtans dag där halva Hollywood hade ett finger med i spelet. Nu gör han det samma igen, fast väljer nyårsafton som slagfält. Jessica Biel, De Niro, Zac Efron, Hillary Swank, Ashton Kutcher och mängder med andra stjärnor medverkar i filmen. Och några som jag är lite osäkra på verkligen är stjärnor, som Jon Bon Jovi.

New Year's Eve handlar helt enkelt om olika personers varanden på nyårsafton. Om kontorsdamen som får åldersnoja, säger upp sig och vill uppfylla alla sina livs drömmar på en och samma kväll. Om expressbudet som lovar att hjälpa henne. Om rikemanssonen som förlorat kärleken men får en chans att ta den åter. Om tonårsmamman som försöker hålla koll på sin dotter som desperat vill fira nyår med sina vänner istället. Om den gamle cancerdöende mannen som i sista sekund lappar ihop förhållandet med sin dotter. Och så vidare.

Det här sockersöta hopkoket passar antagligen Pretty Woman-fans bra. Mig passade den lite sämre. De mest intressanta karaktärerna fick för lite tid och de minst intressanta fick för mycket tid vilket är ett rätt stort problem i en episodisk film av detta slaget. Vidare så är det fruktansvärt tillrättalagt och amerikanskt in i minsta detalj, jag kan tänka mig att man hade fått ut mer av det om man hade bott i New York och brukar spendera det nya året med den där tidskulan på Times Square.

Personligen så kunde jag inte bry mig mindre om den fastnar eller gick upp i rök. Sedan är det det där med alla meningslösa karaktärer, som Jon Bon Jovi som går in och sjunger några riktigt horribla låtar och ska vara någon slags cool rockstjärna, 20 år för sent liksom. Eller Glee-stjärnan Lea Michele, vars historia med Ashton Kutcher är ett riktigt sömnpiller.

Spekulativt, hysteriskt och så sentimentalt att det är svårt att återge det i ord. Det måste upplevas. Eller, nej förresten. Bespara er sockerchocken.

Bilden:
Bilden är det inget större fel på. Färgerna är förvisso lite over the top men jag antar att det är befogat när det är nyårsafton med fyrverkerier och glitter överallt. Annars är det en riktigt ren och fin bild, nästan befriad från störningar, som gör sitt jobb.

Ljudet:
Man är inte särskilt generösa med surroundkanalerna men dialogerna är tydliga och klara. En del saker låter välriktat och välseparerat (en hiss som kraschar, glas som krossas etc) och några av låtarna som framförs av bon Jovi låter dynamiskt och välljudande. Men visst är det så att materialet aldrig sätta på prov riktigt i en sådan här film.

Extramaterialet:
Extramaterialet innehåller borttagna scener, gag reel, en titt på Bon Jovis framträdande och lite annat där ensemblen berättar om sina nyårserfarenheter.