Nimona (Netflix)

Nimona är sagan om den mordiska titelfiguren som slår ihop sig med en till synes hämndfylld superskurk kallad Ballister, men som snart visar sig vara en fördriven riddare som har satts dit för ett hiskeligt mord. Tillsammans bildar detta omaka par ett suveränt team som måste våga lita på varandra för att få reda på sanningen om den märkliga värld de bebor.

Det såg mörkt ut för Blue Sky-studions fantasyfilm Nimona, som efter att Disney slängde det i papperskorgen under Fox-uppköpet. Efter närmare sju år kom Netflix till undsättning och har nu lanserat Nimona - en slags futuristisk medeltidsdystopi som är baserad på serieromanen av Noelle Stevenson med samma namn. Jag kan bara säga att jag är oerhört tacksam att filmen faktiskt blev av i slutändan, för detta är ett alldeles suveränt litet familjeäventyr som ingen får missa!

Nimona är en energisk genreblandning som för tankarna till Shrek-filmernas uppfriskande sagosatir, där vi bjuds på en lika rolig som sorglig vänskapshistoria som griper dig från första till sista bildrutan. Det är kaxigt, det är busigt, det är medryckande och framförallt är det otroligt välskrivet. Nimona är ett underbart litet troll som ger filmen massor av liv och färg, och jag gillar verkligen hur berättelsen bryter ramar och troper för att berätta bästa möjliga historia.

Till en början övertygar inte animationen helt, men i takt med att storyn utvecklas ser man också hur genomtänkt berättandet faktiskt är i grunden och bjuder på flera riktigt läckra sekvenser som blandar medeltid och framtid på ett oväntat träffsäkert vis. Till slut är man helt och hållet uppslukad av den Arcane-doftande estetiken och den cyberpunkiga riddarfabeln, som ständigt sjuder av roliga detaljer.

Filmen svagaste del är dessvärre den sista akten som inte riktigt når upp till originaliteten i dess två första tredjedelar, men om något lyser filmens starka emotionella tråd och karaktärsfokus igenom i finalen och efter filmens slut ville jag bara ha mer. Mer av den här världen, mer av dessa karaktärer. Det är kaxigt, knasigt, rörande, spralligt och minnesvärt på ett sätt som borde få Stormusen att rodna av skam.