Ninja Assassin

Filmen:
En vuxen människokropp innehåller i snitt mellan 4 och 5 liter blod, men i actiondräparen Ninja Assassin känns det snarare som om den skulle rymma 600 liter när det cuttas, skivas, snittas, kapas, karvas och filéas med vassa svärd, kaststjärnor och andra livsfarliga tillhyggen. Det är blodsprut på splatterfilmsnivå och den blodigaste ninjafilmen som du någonsin sett.

Men räkna för guds skull inte med någon välskriven eller välagerad historia. Det kan du se dig i månen efter, för det här är en banal och simpel berättelse med smått bedrövliga skådespelare om ninjan Raizo som efter att ha drabbats av samvetskval och flytt ifrån sin egen klan släpper loss vreden hos sina gamla ninjabröder och den stenhårda ledaren Ozunu (spelad av ninjafilmslegenden Sho Kosugi) som jagar honom över hela världen. Tillsammans med en Europol-agent som utreder ett antal mord med ninjakopplingar tvingas Raizo att ta till alla knep för att hålla sig vid liv och samtidigt få möjlighet att utmana Ozunu en gång för alla.

Ninja Assassin har ingen handbroms. Det är full rulle från början till slut. En otroligt blodig inledningsscen sätter direkt ribban för resten av föreställningen med tokläckra dödsscener och ljuvligt koreograferade strider som kommer få dig att tappa hakan i golvet ett flertal gånger under de 98 minuter som filmen klockar in på. Matrix-brorsorna Wachowski (som numera är syster och bror efter det att den ena gjort om sig till kvinna) har haft ett finger med i spelet och det syns främst i användandet av slow-motion under slagsmålen som ju blivit något av syskonens signum.

Man har roligt när man ser på Ninja Assassin. Det är som en enda lång intensiv åktur på ett nöjesfält där det i var och varannan scen vräks på med fantastiskt våldsamheter, men det finns också inslag som man hade klarat sig bra utan. Det första och mest påtagliga är användandet av CGI-blod. Det ser inte bra ut. Inte alls. Inte någonstans. Men det är ett smidigt sätt för filmskaparna att göra blodiga filmer utan att behöva grisa ner skådespelarna med blodampuller av den gamla skolan. Själv föredrar jag den gamla varianten med låtsasblod och det hade sannerligen höjt kvalitén på Ninja Assassin ytterligare några snäpp.

Det andra som går att anmärka på är skådespelarna. Koreanska sångaren Rain spelar huvudrollen som rumpsmiskande ninjan Raizo och är ungefär lika stel som en lax i en frysdisk. Han kämpar med sitt uttal och låter ansträngd å det grövsta när han försöker sig på att låta lite dramatisk. En bedrövlig skådespelare som har sin fysik att tacka för att det hela ändå går vägen. Det är en sinnessjukt vältränad individ som får användning av alla muskler för att kunna klara av de fantastiska fightingscenerna. De andra skådespelarna räddas inte av några vältränade kroppar, utan är bara krystade och utan inlevelse.

Men bortsett från dessa brister, så är Ninja Assassin en oerhört underhållande film som kommer göra alla videovåldsälskare alldeles saliga av lycka. Det är en våldsam, fartfylld och hyfsat spännande ninjarulle med några av senare års häftigaste fightingscener att njuta av.

Bilden:
Här är det också lätt att tappa hakan i golvet av upphetsning. Bildkvalitén i Ninja Assassin är av referensklass rakt igenom med underbart mustiga färger som kommer till liv i rena färgexplosionerna av rött, hudfärgat och silver när vassa svärd kapar människokroppar i flera delar. Svärtan är riktigt tung med bra detaljer och utan någon tillstymmelse till störande brus. Detsamma kan sägas om scenerna som utspelar sig i lite mer upplysta omgivningar. Skärpan är ohyggligt skarp där inte en enda liten detalj går om intet: svettdroppar, blodsprut och små, små hack i knivbladen.

Djupet i bilden är dessutom alldeles förträffligt och skänker filmen en närvarokänsla som heter duga. Det blir inte mycket bättre än såhär.

Bilden är kodad i VC-1 och har formatet 2.40:1.

Ljudet:
Warner bjuder på ett DTS-HD Master Audio 5.1-spår som mestadels är ljuvligt välkomponerat med ett fantastiskt tryck i både basen och surroundhögtalarna, men på sina håll känns ljudbilden lite väl högt mixat och drabbas av fenomenet "mer högt än vad det egentligen är bra" som dessvärre är relativt vanligt när det gäller actionfilmer och dess ljudmattor. I övrigt: perfekta riktningsdetaljer, klara dialoger, bra musikmix och överlag mumsig surround som tar till vara på samtliga högtalare i mixen.

Extramaterialet:
Inte så mycket att hurra över. En 19 minuter lång featurette om ninjas genom tiderna (med en jobbig voice-overgubbe som låter hemskt förstoppad), en annan som handlar om träningen bakom ninjastilen där man skryter om hur superduktiga alla medverkande är, en tredje som koncentrerar sig på Rains egen träning inför filmen samt några bortklippta scener.