Om jag vore chef för FromSoftware (och CD Projekt Red)

Om jag basade över Naughty Dog
Missförstå mig rätt - jag älskar The Last of Us. Men om jag hade haft makten hos Naughty Dog hade jag låtit serien vila för en stund (kanske fortsätta som sidoprojekt tillsammans med Intergalactic) och istället återvänt till något som är snudd på definitionen av ett äventyr: Uncharted-serien. Det hade inte längre varit Nathan Drake i fokus, utan istället utgått från ett nytt härligt gäng (kanske hans dotter till och med) som rest land och rike för att utforska ruiner och hitta gömda skatter. Helt enkelt en ny generation skattsökare, en ny levande och härlig grupp av karaktärer med charm, humor, och lagom mycket benägenhet för kaos. Det hade bjudits på vackra miljöer, kluriga pyssel, rent fysiskt omöjlig klättring (det är ju Uncharted trots allt) och flera strategiska valmöjligheter i mötet med fiender. Vill du smyga, vill du panga eller helt enkelt undvika - valet hade varit ditt. Ett äventyr som hade varit roligt, känslomässigt och gjort både Nathan Drake och Indiana Jones stolta.

Om jag vore boss för CD Projekt Red
Jag tycker väldigt mycket om The Witcher 3 och Cyberpunk 2077, även om sistnämnda behövde få en upprättelse efter sin katastrofala lansering innan jag kunde konstatera det. Men om jag hade fått bestämma, hade jag påbörjat ett helt nytt projekt, oberoende nämnda titlar. Grunden hade varit densamma. Ett storslaget rollspel i tredjepersonsperspektiv där du bygger upp din karaktär från grunden med olika bakgrunder, förmågor och kunskaper. Valen du gör har enorm betydelse för din omgivning, men även i relationerna med andra karaktärer. Relationer som både kan byggas upp, men lika enkelt raseras. Karaktärer vi både kan älska, men också hata. Allt detta, fast i samma värld som The Lord of The Rings. Det hade blivit episkt, stundom vackert och främst av allt - en hommage till Tolkiens briljanta verk. Tänk dig en öppen värld i Midgård, där du ges fria tyglar att utforska och etablera din karaktär. Inte bara ytterligare upprepning av det vi redan känner till, utan en ny berättelse med genomtänkta sidouppdrag, nya karaktärer och nya miljöer att förtrollas av. Bara att börja anteckna och jobba, CD Projekt Red.

Om jag basade över FromSoftware
Elden Ring i all ära, men med mig bakom rodret hade vi backat tillbaka några år och gett många av spelarna det de önskat allra mest - Bloodborne 2. I mitt alternativa universum hade vi lämnat Yharnams dimmiga gränder bakom oss för att utforska världen bortom. Vad finns utanför stadens murar? Hur ser resten av denna ruttna verklighet ut? Är alla städer som Yharnam? Vad har liksom hänt med världen utanför kaoset? Allt detta hade utforskats och besvarats i vår uppföljare. Det viktorianska/gotiska temat hade såklart behållits som själ och hjärta i spelets estetik, men vi hade öppnat upp för nya sorters fasor, ny lore att grotta ner sig i och givetvis nya bossar som ämnar att krossa ditt psyke. Det hade inte heller varit Playstation-exklusivt den här gången, utan vi pratar PC och konsol från dag ett, med full crossplay co-op. Och eftersom jag ändå lever mig in i rollen som chef, så hade svårighetsgraden fått en ordentlig boost i co-op-läget, så att man verkligen får kämpa tillsammans. Episkt, utmanande och perfekt.

Om jag bestämde vad Konami skulle göra
Vi hade fokuserat på två saker: Först hade vi omedelbart gjort en remake på både Silent Hill (1) och 3 tillsammans med Bloober Team. Snyggare grafik, förbättrad ljuddesign men samma omsorg och trogenhet gentemot materialet som Silent Hill 2 Remake. Därefter hade vi grävt fram P.T och lockat tillbaka Hideo Kojima med löften om fria tyglar mot att han fortsätter arbetet med Silent Hills tillsammans med Guillermo del Toro. De hade fått total kreativ frihet över projektet. Silent Hills hade varit obehagligt, rått, djupt och främst av allt: Psykologisk skräck på hög nivå. Skräck som inte enbart förlitar sig på tråkiga jumpscares, utan utmanar definitionen av vad som gör något läskigt. Silent Hill hade återigen blivit ett namn man förknippar med hårresande skräck och hade gjort det svårt att släcka lamporna om kvällen.

Om Larian Studios var mina undersåtar
Det är få spel som lämnar ett sådant avtryck som Baldur's Gate 3. Det är ett rollspel som inte bara sätter standarden - det blåser nytt liv i genren och visar verkligen var skåpet ska stå. Karaktärerna, berättandet, valfriheten. Mer perfekt än så, är nog svårt att åstadkomma. Så, när Larian annonserade att det skulle bli ett engångsprojekt blev många, inklusive mig själv - otroligt besvikna. Men om jag nu får chansen att drömma mig bort till ett scenario där jag har något att säga till om, så hade det varit givet att studion redan var i full färd med utvecklingen av Baldur's Gate 4. Alla andra planer hade satts på is. Det hade varit total hängivenhet till nästa kapitel i Faerûn, fokus hade varit på att leverera ett äventyr som lever upp till föregångaren. Nya områden att utforska, nya karaktärer att älska och frukta, och en ny berättelse att fängslas av. Om det ändå vore sant.

Tidigare delar ut denna artikelserie:
Om Petter vore chef för Naughty Dog (och Id Software)